Viktiga dokumentärfilmer om CIA/NATO och Stay behind

Allan Francovich var en framstående dokumentärfilmare, som avled i en hjärtattack (som det påstås officiellt) i USA 1997, under arbetet med en dokumentärfilm om mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.

Hans dokumentärer ger en bra insyn i den USAmerikanska underrättelseverksamheten och dess roll i destabiliseringen och inblandningen i andra länders inre angelägenheter. Francovich varnar också för att CIA kommer att infiltrera det politiska systemet även i USA; bland landets egna befolkning, vilket blev tydligt med attentaten 11/9 2001.

Allan Francovich har bland annat gjort filmerna:

On Company Business (1980) som granskar CIA:s verksamhet.

http://www.youtube.com/watch?v=Yzzmsz1dJ_g

Operation Gladio (1992) som bland annat tar upp OSS/CIA och NATOs (inklusive andra västallierade länder) hemliga Stay Behind-operation i Italien efter andra världskriget.

http://www.youtube.com/watch?v=trGfQREzSc

I en intervju redogör Francovich hur han gick till väga under arbetet med filmen On Company Business (1980)

http://www.youtube.com/watch?v=YRKgTmxcMaw

Se även Anders Jallais nätsida om sin bok Landsförrädaren, och den förmodade kopplingen mellan mordet på Olof Palme och den svenska förgreningen av Stay Behind-rörelsen, uppbyggd av underorganisationer inom både OSS/CIA och NATO (rättare skrivet Atlantpakten, inklusive Frankrike och andra västallierade länder som exempelvis Sverige).

http://landsförrädaren.se/epilog-till-landsforradaren/

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Palme-mordet | Leave a comment

Okunnig reporter i SR:s Studio Ett om CIA-flygplan som landat i Sverige

Susanne Palme, EU-reporter för Studio Ett, Sveriges Radio, medgav sin okunnighet i sin rapportering den 27 mars i år om den hearing, som hölls i Europaparlamentet, angående Europas inblandning i hemliga CIA-flyg.

Nya fakta om Europas inblandning i hemliga CIA-flyg

På en direkt fråga från studiereportern: ”Vi nämnde Sverige här i början. Har det kommit fram nya uppgifter om oss också?” svarade Susanne Palme: ”Nej, inte så vitt jag vet.”

Tyvärr gav hennes rapportering därför lyssnaren det intrycket att det inte framkommit några nya uppgifter om Sveriges inblandning i dessa illegala CIA-flygtransporter, sedan JO i mars 2005 utrett utlämningen från Bromma flygplats – med hjälp av ett CIA-flyg – av egyptierna Ahmed Agiza och Mohammad El Zary till Egyptien, samt Luftfartsstyrelsens och Luftfartsverkets granskning, publicerad i december 2005, av misstänkta CIA-flyg som landat på svenska flygplatser under åren 2002-2005.

Susanne Palme uppgav i programmet – riktigt – att det i Luftfartsstyrelsens och Luftfartsverkets granskning hävdas att några flygplan kopplade till CIA inte skulle ha landat på svenska flygplatser mellan 1 januari 2002 och 17 november 2005.

Men dessa myndigheternas uppgifter stämmer inte. Så här ligger det nämligen till:

Den 23 mars 2005 offentliggjorde Guardia Civil, på Mallorca, Spanien, en rapport i vilken det framgår att ett flygplan (med registreringsbeteckningen N313P) med 13 besättningsmän från CIA, den 12 mars år 2004 landat på Örebro flygplats.

Förutom detta flygplan har det framkommit att ett CIA-flygplan (med registreringsbeteckningen N50BH) i juni år 2002 landat både på Arlanda och Örebro flygplatser. Det finns uppgifter som tyder på att ytterligare CIA-flygplan har landat på svenska flygplatser under den period som Luftfartsstyrelsen och Luftfartsverket var satta att granska.

Kenneth Rasmusson (fri redaktör från Lund) har nu delgett Susanne Palme (för att fylla hennes kunskapslucka) information (som han och jag vid ett flertal tillfällen offentliggjort bland annat på Newsmills nätsidor) dels om dessa CIA-flygplans landningar på bland annat Örebro flygplats, dels att det förelåg jäv i samband med Luftfartsstyrelsen och Luftfartsverkets granskning:

Jäv när S-regeringen utredde CIA-flygen

Frågan är om Susanne Palme har den journalistiska integriteten att ta fasta på dessa nya uppgifter och rapportera om dem i kommande Studio Ett-program.

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen | Leave a comment

Jack London – Järnhälen

(Delvis omarbetad. O.J.)

Jag har i ett tidigare blogginlägg: Offentliga lögnen inte ny citerat ur Jack Londons roman Järnhälen. Nu ska jag i korthet redogöra för innehållet i denna utmärkta skrift.

Det som skildras i Jack Londons roman Järnhälen och William Morris roman: Nytt från en ny värld kan betraktas som två sidor av samma mynt.

Den senare visar den socialistiska/kommunistiska visionen som en tvingande – och möjlig – nödvändighet (vilken i Morris roman kunde genomföras efter ett hårt klassförtryck; kulminerande med regeringens belägring av London och massakern vid Trafalgar Square år 1952, vilken blev starten för revolutionen och det följande inbördeskriget som i Morris roman pågick till år 1954), medan den första visar denna visions motsats.

Till skillnad mot Morris vision (trots att visionen om ett jämlikt samhälle i flera länder tagit sig formen av realsocialism – i vilka nya härskande klasser efterhand övertagit makten och som åter inlemmats i den globala kapitalismen – och alltså inte i någon Morris gestaltning av kommunismen) har en stor del av mänskligheten, sedan år 1914, levt i verkligheter (dock med olika kulturella/historiska förutsättningar) som liknar den som Jack London gestaltade i sin roman.

Boken publicerades i original 1908, och utkom (förmodligen) första gången i svensk översättning år 1912, i bemyndigad översättning av Mathilda Drangel.

I romanen, som utspelar sig åren 1912-1932, återges ett (självbiografiskt) manuskript (benämnt det Everhardska), skrivet av Avis Everhard; änka till den revolutionära ledaren Ernest Everhard, som i romanen hemligt ska ha avrättats av oligarkerna år 1932.

Manuskriptet uppges ha hittats år 2632, återfunnet i en bergsklyfta (efter att ha blivit begravt under en jordbävning i Kalifornien år 2368), i vilken denna Avis Everhard, efter att ha släppts ut ur fängelse, kunde gömma sig efter att representanterna för Järnhälen år 1913 fängslat det Socialistiska partiets kongressledamöter (sedan en bomb detonerat under ett tal av Ernest Everhard i representanternas hus/Kongressen i Washington. Representanterna för Järnhälen, vilka själva låg bakom bombattentatet, och anlitat en man med namnet Pervaise som verktyg i konspirationen, fick då en förevändning att tillfångata det Socialistiska partiets ledarskap).

År 2237 kunde slutligen Järnhälen krossas efter att ha styrt den USAmerikanska kontinenten under tre århundranden.

Därefter har, enligt romanen, ytterligare fyra århundraden förflutit under Mänsklighetens socialistiska Broderskap (vid tidpunkten för utgivningen av det Everhardska manuskriptet).

Detta är – kortfattat – den sinnrikt konstruerade kronologin i romanen.

Vad som mest slår mig som läsare av texten är förutsägelserna (som går att utläsa ur romanen) om de kommande verkliga skändligheter som de härskande klasserna gjort sig skyldiga till under 1900- och 2000-talen.

Beskrivningen av hur Järnhälen krossade Chicago-kommunen (häpnadsväckande nog, i Jack Londons roman, utspelande sig under oktober 1917, alltså under samma månad som den socialistiska revolutionen i verkligheten inträffade i Ryssland) är nog bland det obehagligaste jag har läst i tryckt skrift.

Det är som om Jack London i Järnhälen skriver mänsklighetens historia – och de styrandes skändligheter – redan flera år innan händelserna inträffar i den verkliga världen.

Jag kan inte se det som annat än att han, som medveten socialist i början av 1900-talet, har förmåga att se de rådande tendenserna i samhället (kapitalistklassernas nationsstrider om kolonier och råvaror, arbetarklassens organisering och den pågående klasskampen vid gruvor och andra arbetsplatser) och dra dem till sina yttersta – och realistiska – konsekvenser.

Romanen gestaltar även hur – och med vilka verktyg – den socialistiska oppositionen till den rådande kapitalistiska oligarkin (de styrande inom Järnhälen) bekämpar dessa representanter för förtrycket. Något som de oppositionella till den rådande ordningen i världen även i dag självklart bör ta till sig.

Inte för inte uppmanar skriftställaren Jan Myrdal till läsning av Jack Londons Järnhälen:

”Han förmådde som revolutionär socialistisk författare se vad de kunnigare och skickligare revolutionärerna inte vågade tänka sig”. (Jan Myrdal, Skriftställning 14!, s 125).

”(Läs Jack Londons `Järnhälen´! Tänk på när den var skriven! Han hade inte behövt få så rätt) ( Jan Myrdal, Avgörande år : svenska frågor 1975-1977, s 73).

Myrdal påpekar även, att: ”/…/ Järnhälen hade fostrat flera generationer socialister och kommunister.” (Jan Myrdal, Ord & Avsikt, s 44).

Det bör påpekas att Järnhälen – inte oväntat – var en av flera böcker av Jack London som brändes under bokbålen runt om i Nazityskland år 1933.

Införskaffa och läs boken själva!

Jack Londons roman Järnhälen kan till exempel köpas via Bokbörsen.

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur, Om folkens kamp | 1 Comment

William Morris – Nytt från en ny värld eller En epok av vila

Kan ni föreställa er att ni lever i ett samhälle där till exempel alla bruksföremål som behövs för det dagliga livet finns tillgängliga, utan att de måste tillhandahållas utan pengar, eller andra bytesmedel?

Själva tanken förefaller helt absurd i vårt kommersiella (kapitalistiska) samhälle, i vilket de flesta saker värderas i pengar och samhället präglas av kampen mellan klasserna (d.v.s. det förhållande att de som äger produktionsmedlen har rätt att exploatera dem som för sitt livsuppehälle måste sälja sin arbetskraft – och för eget gottfinnande kan tillgodogöra sig överskottet/profiten från detta deras arbete – och de motsättningar som detta förhållande skapar).

Men precis detta kommunistiska samhälle är det som William Morris, på ett för mig trovärdigt sätt, skildrar i sin roman News from Nowhere (or An Epoch of Rest) (svensk titel: Nytt från en ny värld eller En epok av vila).

Romanen publicerades först som en följetong i The Commonweal, under januari – oktober, år 1890.

På svenska kom romanen ut för första gången år 1892 (översatt av C.N. Carleson). År 1978 utkom Jan Stolpes nyöversättning, med en utmärkt efterskrift, av boken.

Att kalla romanen för en utopi (ett utopia; ett slags tänkt idealsamhälle utan konflikter, som i alldagligt tal används i betydelsen orealistisk) anser jag leder fel; Morris gestaltar i sin roman även olika slags konflikter, men de motsättningar som klassamhället skapar har självklart upphört.

Bättre är att beskriva romanen som en socialistisk/kommunistisk vision – som vore möjlig att realisera.

Det finns anledning att återkomma i denna blogg angående Morris bok; till exempel hur han gestaltar personerna i romanen och deras syn på arbete, och kanske viktigare, den avgörande skillnaden mellan Morris roman och Eward Bellamys ”Looking Backward”, (publicerad 1888) av vilken den senare, som både Jan Myrdal (se: Den onödiga samtiden, 1974, s. 58) och Jan Stolpe (se: W. Morris, Nytt från en ny värld …, Efterskrift, 215 ff) påpekar, påverkade – förutom intellektuella – djupt arbetarrörelsen och de socialistiska rörelserna, både i Europa och USA.

Jan Stolpe nämner att Bellamys samhällskritik hade en ”starkt liberal medelklassprägel. Han sköt åt sidan allt som hade med motsättningar och klasskonflikter att göra. /…/ Hans framtidsvärld blev en platt småborgerlig tillvaro /…/”

Och dessutom, som Stolpe påpekar (Ibid, s. 219-220):

”Men det räcker inte med att säga att Bellamy stärkte den i vanlig mening liberala idétraditionen. Inom arberrörelsen inordnade sig Looking Backward som ett verkningsfullt stöd för den mekanistiska, evolutionistiska samhällssyn som formulerades inom Andra Internationalen. Och ännu viktigare: som ett stöd för den klasslösa statsuppfattningen som går tillbaka på Lassalle och inte på Marx, och som har segrat inom svensk socialdemokrati.”

Men detta kan jag återkomma till senare. I detta inlägg vill jag nu endast rekommendera läsaren att ta sig tid att läsa Morris viktiga framtidsroman.

Boken går att köpa via t.ex. Bokbörsen:

Nytt från en ny värld eller En epok av vila

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur, Om folkens kamp | Leave a comment

Ballad of German Khaled El-Masri (updated)

Updated: 120907

The land in the west sure like to rule other nations,
with bombs and other WMDs it need no invitations,

at sea, in the air and on the land,
– the U.S. are trying to steer with an iron hand.

It´s a War on Terror – they say,
but powered by intrigues and dirty play,

in reality it´s a battle for oil and Domination,
and implemented with human extermination.

Does the ”The Land of Freedom” see you as a terrorist,
and label You as a dangerous Islamist,

you will be flown to an unknown prison,
and they will claim you did things you never done.

Kidnapped and tortured by the CIA-personell,
it happened to El-Masri, but it could have been you and me as well.

El-Masri was abducted – and in Kabul thrown into a black site,
the days grew to five months of fright,

he had to live in dirt and perpetual darkness,
while interrogated and tortured for the sake of U.S.

With his hands tied and no possibility to see,
in remote Albania he was released finally.

Afraid to be shot in his back and die in vain,
he began to walk and could later return home again.

Once in Germany, he could now tell his stories,
about U.S. torture and all his worries.

But what happened then I´ll now tell you all,
but listen carefully – you may not believe it when I this recall.

Kidnapped and tortured by the CIA-personell,
it happened to El-Masri, but it could have been you and me as well.

The names of the CIA-agents it wasn´t possible to hide,
and the requirement was that they should be tried,

towards El-Masri and the thousands who had to cope with this,
and have to answer for all their cruelties.

But the high politicians in Germany now showed their true policies,
and El-Masri was made a pawn in foreign alliancies.

The citizens´views on law and order was less important than the state,
and obviously the U.S. did find all this great.

The indictment was down because the relationship must be kept in good condition,
and no one had to be responsible for him as a victim of illegal Rendition.

El-Masri has now a criminal record and viewed as mentally unstable,
but considering the treatment he had is it not quite understandable?

Kidnapped and tortured by the CIA-personell,
it happened to El-Masri, but it could have been you and me as well.

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | 1 Comment

Fallujah, a Lost Generation?

Det går att se den utmärkta franska dokumentären (engelsk titel):  Fallujah: A Lost Generation?  (svensk titeln: Arvet efter Falluja) som tidigare visats på SVT, via denna länk:

http://vimeo.com/38175279

En viktig film som bör ses av varje självständigt tänkande människa (som inte låter sig nöja med de korporativa huvudströmsmediernas lögnaktiga propaganda om invasionen av Irak).

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | Leave a comment

Balladen om tysken Khaled El-Masri

Landet i väster vill gärna styra hela planeten
med bomber och granater invaderas land efter land

På marken, på havet och i luften
– försöker USA styra med järnhård hand.

Det kallas för kamp mot terrorister
men är egentligen en strid för olja och makt

som drivs med ränker och lister
och genomförs med människojakt

Har du ett ”ovanligt” namn bör du vara vaksam
Då gäller inga lagar – utom dem som passar Onkel Sam

Ser USA dig som en terrorist
flygs du till ett fängelse på okända ort

blir stämplad som en farlig islamist
och det påstås saker om dig som du aldrig gjort

Kidnappad och torterad av USAs CIA
Det drabbade tysken El-Masri, men kunde likväl hänt dig och mig

El-Masri togs till fånga – och hamnade i ett fängelse i Kabul
Dagarna blev till fem månader i sträck

blev förhörd och torterad för USA-imperiets skull
och fick där leva i ständigt mörker och träck

Med händerna fängslade och utan stort hopp
släpptes han till slut vid en stig i Albanien

rädd för att bli skjuten och få en kula i sin kropp
började han vandra och kunde senare återvända hem igen

Väl i Tyskland kunde han berätta vad som hänt
om USAs tortyr och friheten som de från honom snott

men vad som hände då ska jag nu göra känt
men lyssna noga för allt är säkert inte som ni trott

Kidnappad och torterad av USAs CIA
Det drabbade tysken El-Masri, men kunde likväl hänt dig och mig

Vilka CIA-agenter som kidnappat El-Masri visste alla om
och kravet var att de skulle ställas inför rätta

och få stå till svars för sina brott mot honom
och tusentals andra som fått stå ut med detta

Men de höga politikerna i Tyskland visade nu sina sanna jag
och El-Masri gjordes till en bricka i utrikespolitiken

För dem var staten viktigare än medborgarens syn på rätt och lag
och Tyskland gjorde självklart inte USAs President besviken

För att inte skada relationen lades åtalet ned
och ingen behövde stå till svars för dessa grova brott

och El-Masri förklarades psykiskt sjuk och på samhället vred
vilket är förståeligt med tanke på den behandling han fått

Kidnappad och torterad av USAs CIA
Det drabbade tysken El-Masri, men kunde likväl hänt dig och mig.

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur, Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | Leave a comment

Research on the planes used by the CIA

En bra sammanställning – dock med ett par invändningar – av CIA-flygplanens trafik under åren 2001-2006.

Dokumentet kan laddas ner via denna länk: http://cryptocomb.org/CIA%20Planes.pdf:

När det gäller de plan som jag tidigare redogjort för (http://www.kiruna-nytt.nu/a/oj110712.html) återfinns de flesta i dokumentet:

CIA-planet: N129QS finns dock inte med i sammanställningen. Den finns dock med i detta dokument:
http://www.extraordinaryrendition.org/component/docman/doc_download/154-the-list-of-flights-sent-to-the-us-by-the-fco.html
där det framgår att flygplanet landat i Stockholm 24/05/2005

CIA-planet: N168BF finns med i sammanställningen, i vilken det framgår att planet flög från Malmoe (Sweden) till Farnborough (UK) 09/09/2005.

CIA-planet: N50BH finns med i sammanställningen och enligt den ska planet ha flygit till (mellan) dessa platser: Gander (Canada) Stockholm (Sweden) 18/06/2002, Stockholm (Sweden) Orebro (Sweden) 21/06/2002, Orebro (Sweden) Keflavik (Island) 23/06/2002

När det gälller CIA-planet N313P återfinns det också i sammanställningen RESEARCH ON THE PLANES USED BY THE CIA.
Det framgår dock inte att planet skulle ha mellanlandat på Örebro flygplats under mars 2004.
Under mars 2004 uppges planet bland annat ha flygit till (mellan) dessa flygplatser: Misurata (Lybia) Palma De Mallorca (Spain) 09/03/2004, Palma De Mallorca Baghdad (Iraq) 12/03/2004,
Baghdad (Iraq) Kabul (Afghanistan) 12/03/2004, Kabul (Afghanistan) Larnaca (Cyprus) 13/03/2004.

Eftersom denna sammanställning inte är fullständig kan det inte heller uteslutas att fler CIA-flygplan har landat på svenska flygplatser.

Avgörande är att ingen av dessa flygplans redogjorda landningar på svenska flygplatser åren 2002-2005 återfinns i Luftfartsstyrelsens/Luftfartsverkets granskningar (publicerade under december 2005).

Det fordras självklart en ny utredning för att bland annat reda ut varför Guardia Civil i sin rapport (23/3 2005) uppger att N313P  (12/3 2004) landade på Örebro flygplats. Är uppgiften sann eller har det skett en förväxling av ICAO-koden och IATA-koden mellan flygplatserna Örebro och Bagdad?

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen | Leave a comment

Förväxling mellan Örebro och Bagdad?

Sedan år 2006 har det florerat uppgifter i bl.a. spanska El Pais: http://elpais.com/diario/2006/04/05/espana/1144188019_850215.html#DESPIECE_1 och på nätet (http://frasse.blogspot.se/2006/04/rebro-bagdad.html) och
(http://www.democraticunderground.com/discuss/duboard.php?az=show_mesg&forum=389&topic_id=2104338&mesg_id=2105886), att ett flygplan (med registreringsbeteckningen N313P), som använts av CIA i det illegala programmet Extraordinary Renditions (extraordinära överlämnanden), den 12 mars 2004 inte ska ha landat på Örebro flygplats, utan på Bagdad International Airport (http://en.wikipedia.org/wiki/Baghdad_International_Airport).

Enligt dessa uppgifter ska orsaken till förväxlingen ha varit, att Örebro flygplats har koden ORB, och Bagdads (sedan år 2003) är ORBI.

Vad som inte framgår av dessa påståenden är att det finns flera kodsystem i den internationella luftfarten; bland annat ICAO-koden, som alltså för Bagdad International Airport år 2003 ändrades till ORBI.

Den andra koden är IATA-koden, som för Bagdad är BGW.

Viktigt att märka är att IATA-koden för Örebro flygplats är ORB och ICAO-koden är ESOE.

Det betyder alltså, ifall N313P landning den 12 mars 2004 i officiella rapporter (se Guardia Civils rapport från 2005) felrapporterats ha skett i Örebro istället för Bagdad, att ICAO-koden har förväxlats med IATA-koden.

Som lekman när det gäller den internationella luftfarten undrar jag hur sannolikt detta är?

Viktigt i sammanhanget är att flygloggen för N313P – för den 12 mars 2004 – anger att det verkligen landat på Örebro flygplats. (http://www.statewatch.org/cia/documents/flight-log-N313P.pdf)

Viktigt är också att N313P (ifall vi ska sätta vår tilltro till ovanstående logg för den 12 mars 2004), efter att planet varit i Örebro, verkligen flög till Bagdad, vilket framgår av dessa länkar från brittisk media:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-1233863/Ministers-misled-Britains-role-detention-terror-suspects-held-Afghanistan.html

http://www.reprieve.org.uk/press/2009_12_07_iraq_renditions/
”Between 7 and 14 March 2004 the Boeing aircraft N313P – dubbed by Amnesty International as the “Guantanamo Bay Express”, made a circuit from Washington via Libya and Palma de Mallorca to stop over in Iraq. The aircraft left for Afghanistan a few hours later, before flying back to the US via Cyprus and Ireland.”

Självklart kan jag inte till 100 procent påstå att denna förväxling inte har skett, utgående från de uppgifter som är officiellt tillgängliga.

Skulle en förväxling avseende N313P trots allt ha skett så finns det i alla fall uppgifter om att minst ett CIA-plan (N50BH) under förra decenniet landat (förutom på Arlanda flygplats) på Örebro  flygplats, i juni 2002.

Viktigt att ha i åtanke är, att denna påstådda förväxling av N313Ps landning den 12/3 2004 av myndigheter och regeringspolitiker i Sverige (som gjort allt för att mörka dessa transporter) kan användas som ett kryphål för att avvisa alla krav på att denna illegala verksamhet ska utredas av en – från alla berörda myndigheter – oberoende kommission.

Ola Jordán

 

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen | Leave a comment

Här är dokumenten som visar att Luftfartsstyrelsens och Luftfartsverkets uppgifter inte stämmer angående CIA-flygplanen

Den socialdemokratiska regeringen gav i november 2005 Luftfartsstyrelsen och Luftfartsverket i uppdrag att skyndsamt utreda uppgifter i media, eller som framkommit i andra sammanhang, att misstänkta CIA-flygplan ska ha trafikerat svenska flygplatser mellan 1/1 2002 och 17/11 2005.

För att visa att en ny utredning behövs gällande dessa ”misstänkta” CIA-flygplan har jag nedan lagt ut delar av rapporterna från Luftfartsstyrelsen och Luftfartsverket vilket åskådliggör att myndigheternas slutsatser är oriktiga.

För att tydliggöra detta har jag även lagt ut den del av rapporten från Guardia Civil (spanska polisen) på Mallorca, som dokumenterar att CIA-flygplanet N313P landat på Örebro flygplats den 12 mars 2oo4; alltså under den tidpunkt som Luftfartsverket och Luftfartsstyrelsen var satta att granska.

Värt att notera är, att rapporten från Guardia Civil är daterad 23 mars 2005, alltså drygt sju månader INNAN regeringen gav de två statliga myndigheterna uppdraget.

För den som själv vill ta del av dokumenten i sin helhet går det i slutet av detta inlägg att ladda ner de två rapporterna (delrapporten/delredovisningen 7/12/2005 och slutrapporten/slutredovisningen 15/12/2005) som de två statliga myndigheterna offentliggjort, samt Guardia Civils (spanska polisens) rapport.

—————————————————————————————————————-

Delrapporten 5/12/2005

”Näringsdepartementet
103 33 Stockholm

Datum
2005-12-07

Beteckning: LS 2005-7185

/…/ referens: N2005/9186/TP

/…/

S. 1, punkt 1 (se även slutsatser nedan):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S. 2, punkt 3 (lägg speciellt märke till att rapporten även nämner flygplanet med registreringsbeteckningen N313P):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S. 7, punkt 8:

 

 

 

Märk följande formulering: ”I utredningen har inte framkommit något som enligt Luftfartsstyrelsens uppfattning kan anses tyda på anknytning till CIA”.

Slutrapporten (15/12/2005):

S 2, punkt 3:


 

 

 

 

I slutrapporten från Luftfartsstyrelsen och Luftfartsverket (15/12/2005) framgår alltså att Luftfartsstyrelsen inte drar andra slutsatser än dem i delredovisningen.

Denna den statliga myndighetens uppfattning ter sig självklart som obegriplig vid ett närmare betraktande av Guardia Civils (spanska polisens) rapport, daterad 23 mars 2005:

Enligt dokumentet från Guardia Civil på Mallorca mellanlandade N313P på Örebro flygplats i
mars 2004. Planet ankom från Mitiga, Libyen.


13 besättnngsmän, från CIA, ska ha medföljt N313P när det mellanlandade i Örebro.

Till saken hör, (vilket jag har redovisat i tidigare inlägg) att Anders Lundblad, nuvarande presschef för Transportstyrelsen, tidigare varit vd och platschef för Örebro flygplats (under samma tid när åtminstone två CIA-flygplan landat där).

Vid tidpunkten för Luftfartsstyrelsens/Luftfartsverkets granskning var denne Lundblad informationsdirektör på Luftfartsstyrelsen, något som inte kan uppfattas annat än som en jävssituaion.

Ladda ner dokumenten här (PDF-format):

Luftfartsstyrelsens och Luftfartsverkets delrapport/delredovisning (7/12/2005):

Rapport USA-flygningar 2005-12-07

Luftfartsstyrelsens och Luftfartsverkets slutrapport/slutredovisning (15/12/2005):

Rapport USA flyg slutlig 2005-12-15

Guardia Civils (spanska polisens) rapport, daterad 23 mars 2005

Rapporten spain-G-Civil-Palma

Läs mer:

Luftfartsverkets uppgifter stämmer inte angående CIA-flygplanen

”Utred CIAs flygningar till svenska flygplatser”

cia-flyg_etc_111223

Jäv när S-regeringen utredde CIA-flygen

Ovanstående artikel, som Kenneth Rasmusson och jag skrivit, publicerades dels i ETC, dels på Newsmill.se. Två medier som tog sitt publicistiska ansvar (alltså att offentliggöra kritiskt granskande uppgifter i ett allt med likriktat nyhetsutbud). Viktigt är att flera av de stora medierna, sk huvudströmsmedia/mainstreammedia/msm/ refuserade artikeln (märkligt, kan tyckas, är att även sk refraktära vänstertidningar sållade sig till denna skara):

Bland de redaktionella grindvakterna som fattade beslutet att undanhålla sina läsare denna information återfinns: Åsa Linderborg, (Aftonbladet kultur),  Karin Magnusson (Aftonbladet debatt), Magnus Lars Johansson (SVT-debatt), Lena Karvik (Svenska Dagbladet Brännpunkt). Förutom dessa namngivna personer refuserades artikeln av Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, Flamman, Proletären, FiB/K, Helsingfors Dagblad (Finland) och Klassekampen (Norge).

Jag anser att det finns ett allmänt intresse att offentliggöra dessa redaktörer/redaktioner, eftersom deras beslut att refusera vissa artiklar (för det mesta oklart utifrån vilka kriterier som refuseringen görs, men till syvende och sidst är det som Jack London skrev i Järnhälen:
Dagspressen? Det dagliga undertryckandet, ja!
– Men reporterna då, invände jag, jag såg dem ju.

– Inte ett ord av vad han sade kommer i tryck. Du har glömt chefredaktörerna. De har sina löner för att föra en viss politik. Deras politik går ut på att inte trycka en rad som är ett allvarligt hot mot det bestående.)
som därmed undanhålls publiken, är bestämmande för den offentliga debatten, och i förlängningen vilken bild den läsande allmänheten har möjlighet att skaffa sig om världen.

Ola Jordán

 

 


 

 

 

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen | Leave a comment