”Kung Julian” uttalar sig om svenskt EMU-medlemskap

Posted on december 10, 2013 by admin

VARNING – IRONI!!! SE GÄRNA MADAGASKAR INNAN NI LÄSER DETTA:
”Kom med allihopa. Det är Kung Julian som talar (eller rättare sagt – jag är ledarskribent på Dagens Industri – men i alla fall).

Nu är det dags för alla – framför allt vi svenskar – att gå med (eller joina, som vi i toppen på klassamhället brukar säga) EMU. Vi måste vara med där de andra är – det förstår ju vem som helst – framförallt jag. Spring nu alla – gärna framför mig – rakt mot målet, som ni ser mot väggen där. Så där ja – är det inte skönt????”

Here is a ”free” english translation (supervised by King Julien, AKA (Also Known As) PM Nilsson):
”Come along, everybody. It´s King Julien who is delivering a speach (or rather – I’m an editorial writer for Dagens Industri – but anyway). Now it’s time for everyone – especially the Swedes – to join (or to be a loyal member of, as we in the top of the class-society usually say) EMU. We need to come together in the European Union – which everybody understand – especially I. Now run straight ahead towards the Goal  – preferably in front of me – as You see there against the Wall. That’s it – it´s nice, isn’t it???”
Ledare: Dags för Sverige att gå med i EMU

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | Leave a comment

Kalla fakta om ökade klyftor efter högeralliansens makttillträde

Posted on februari 8, 2013 by admin

Kalla fakta om det 2/3-dels samhälle som är på väg att genomföras efter högeralliansens makttillträde efter valet 2006.

Här är några åskådliga exempel som visar hur de ekonomiska klyftorna har växt sedan år 2006, mellan regeringsföreträdarna, riksdagspolitikerna och det folk de är satta att representera:

Riksdagsarvodet var (oktober år 2006) 600 000 kronor/år.
På sex år (fram till november år 2012) har det ökat med 99 600 kronor, och uppgår nu till 699 600 kronor/år.

När det gäller arvodet till statsministern uppgick det år 2006 till 121 000 kronor/månad.

Från och med den 1 juli 2012 är statsministerns arvode 148 000 kronor/månad (alltså en ökning med 27 000 kronor/månad på sex år). På årsbasis är arvodet nu 1 776 000 kronor.

Värt att notera är att statsministerarvodet år 1995 (alltså innan Sveriges inträde i EG/EU) låg på 65 000 kronor. På årsbasis var det 780 000 kronor.

När det gäller medianlönen bland löntagarna i Sverige (över 20 år och folkbokförda i Sverige 31/12) så var den för två år sedan 235 177 kronor/år. Det innebär att medianlönen bland löntagarna år 2011 var ca 13 procent av statsministerarvodet samma år.
När det gäller medianlönen i jämförelse med riksdagsarvodena november 2011, uppgick den till 34 procent.

År 2002 låg medianinkomsten på 214 000 kronor/år. Då var den 42 procent av riksdagsarvodet.

När det gäller fattigdomsgränsen (enligt EU-standard är det 60 procent av medianinkomsten) så innebär det att de som år 2011 hade en bruttoinkomst lägre än 141 160 kronor låg under (den relativa) fattigdomsgränsen.

Ett annat sätt att beräkna (den relativa) fattigdomen har redogjorts för på bloggen Storstad.

Enligt dessa beräkningar ”hade enligt regeringen drygt 12 procent av Sveriges befolkning en `låg ekonomisk standard´ år 2007. 1991 var motsvarande andel 7,5 procent. Fram till 2006 steg andelen fattiga till ca 10 procent, för att sedan – på ett enda år – göra ett skutt upp till 12,2 procent. Regeringen spår dessutom att andelen har fortsatt att öka under mandatperioden, så att den nu bör ligga på ca 13 procent.”

Av denna blogg framgår, att ”Den nuvarande regeringen bedriver en politik som tydligt gynnar de som redan har höga inkomster.”

Ett diagram (medtaget i en rapport gjord 2009 av en arbetsgrupp inom (S), (MP) och (V) inför valet år 2010) från Riksdagens utredningstjänst visar hur regeringens skattesänkningar har fördelats i befolkningen och utgående från statistiken slår arbetsgruppen fast, att: ”Den fjärdedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna har alltså erhållit nästan hälften, 49,2 procent av de borgerligas skattesänkningar. Den fattigaste fjärdedelen fick drygt 6 procent av pengarna.
Och hur var det nu med de `gamla´ och de `nya´ moderaterna? Ja, med moderaternas gamla politik skulle den rikaste halvan av befolkningen ha fått 72 procent av skattesänkningarna. Med de nya moderaternas politik, som understötts av mittenpartierna, har denna halva nu istället fått 80,6 procent av skattesänkningarna. De nya moderaternas politik är således ännu mer orättvis än de gamla moderaternas.”

För egen del uppgår för närvarande min arbetslöshetsersättning till 5 200 kronor/månad netto (6 920 kronor brutto). På årsbasis 62 400 kronor netto  (83 040 kronor brutto) vilket alltså är klart under fattigdomsgränsen. Orsaken till att jag endast erhåller dessa korvören (en försumbar summa att bidra med till familjens försörjning vid de tillfällen då jag är ofrivilligt arbetslös) framgår av den ändring av paragrafen 27 a , som gjordes i regeringens proposition Prop. 2006/07:89 (Propositionen överlämnades till riksdagen torsdagen den 22 mars 2007).

Så här formulerar sig högerregeringen om detta sitt ändringsförslag:

”Vid beräkning av dagpenning för sökande som under ersättningsperioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret och för vilken ersättning lämnas under ytterligare en period skall beloppet vara minst det grundbelopp som lämnas inom arbetslöshetsförsäkringen. Denna beräkningsregel får tillämpas för högst två ersättningsperioder som följer direkt på en tidigare ersättningsperiod.”

Några invändningar från oppositionen (S, MP eller V) framgår inte att det har gjorts mot detta ändringsförslag, vilket kan tyckas anmärkningsvärt.

Ola Jordán

 

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | Leave a comment

Den mindre hedervärda Åsa Linderborg (del 2)

Posted on december 18, 2012 by admin

Uppdaterad: 121219

I min tidigare artikel ”Den mindre hedervärda Åsa Linderborg” skriver jag bland annat, att ”lagen om hets mot folkgrupp är diskriminerande (vilket gör den till en gummiparagraf), dels varför Linderborgs och Aftonbladets pågående kampanj, att granska ifall innehållet i böcker (utgivna i Sverige) bryter mot lagen om hets mot folkgrupp (och därmed mot Tryckfrihetsförordningen), banar väg för en i Europa allt mer utbredd censurlagstiftning, vilken t.ex. innebär att det är förbjudet (med fängelse som straffpåföljd) att offentligt kritiskt granska – och ifrågasätta delar av – den så kallade förintelsen.”

Dessa frågor måste tas upp i flera steg för att bli förståeliga.
Min uppfattning är att lagen om hets mot folkgrupp öppnar (ger de juridiska förutsättningarna) för den censurlagstiftning (inklusive åsiktsförbud) som är utbredd i t.ex. Europa när det gäller att i offentligheten ifrågasätta delar av den så kallade förintelsen under andra världskriget; ett förnekande, eller ifrågasättande, av förintelsen ses implicit som hat mot judar (oavsett om det gäller judar som etnisk grupp eller judendom som religiös övertygelse), alltså antisemitism (de som gör dessa yttranden riskerar fängelse som straffpåföljd, vilket jag kommer att ge exempel på nedan).

Så vitt jag vet är det bland europeiska länder endast två historiska händelser som för tillfället är omgärdade av censurlagstiftning (med fängelse som straffpåföljd om det uttalas en åsikt som inte överensstämmer med den av staten påbjudna).

Förutom den så kallade förintelsen under andra världskriget (vars officiella version t.ex. innebär att det är fastslaget att det var 6 miljoner judar som dödades), är det folkmordet på och den svåra förföljelsen av den armeniska befolkningen i dåvarande Osmanska riket mellan åren 1915 och 1917.

I detta fall är det i Turkiet FÖRBJUDET att ERKÄNNA dessa händelser som ett FOLKMORD, medan det i Slovakien, Slovenien och Schweiz (så vitt jag känner till) är FÖRBJUDET att FÖRNEKA det som hände den armeniska befolkningen som ett FOLKMORD.

Även i Frankrike ville den förre presidenten Sarkozy införa denna censurlagstiftning (utgående från ett rambeslut från EU som infört en möjlighet för medlemstaterna att olagligförklara och bestraffa offentligt överseende med, förnekande eller flagrant förringande av brott som folkmord), trots att Högsta domstolen upphävde ett lagförslag med den innebörden som stridande mot den franska författningen, vilket författaren och översättaren Stefan Lindgren uppmärksammade i ett tal den 11 mars 2012 på Medborgarplatsen i Stockholm.

Han uppmärksammade även, att den svenska riksdagen, år 2010, erkände `Turkiets folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker under första världskriget´. Enligt Stefan Lindgren fortsatte riksdagen därmed på vägen mot en statlig historieskrivning som i förlängningen leder till inskränkningar i forskningens frihet och censur (vilket bland annat manifesterat sig i Forum för Levande Historia, vilken av Justitieombudsmannen kritiserats för det sätt den använt utpekade individer vid utställningen Middag med Pol Pot.

Viktigt att betona, är att en sådan censurlagstiftning – inklusive ett åsiktsförbud (med fängelse som straffpåföljd vid offentligt uttalad kritik av hur historiska händelser skildras och bedöms) hittills har varit främmande för den svenska yttrande- och tryckfrihetstraditionen, som den formulerats t.ex. i den grundlagsfästa Tryckfrihetsordningen.

Paradoxalt är – enligt min mening – att lagen om hets mot folkgrupp (som begränsar t.ex. yttrande- och tryckfriheten) utgör en del av denna grundlag.

En av fördelarna med t.ex. Lasse Wilhelmsons bok Är världen upp och ner? är, att han tydliggör hur denna officiella syn på förintelsen (vilken alltså i flera länder har upphöjts till en statsdogm, vilken inte får ifrågasättas – och görs det är det per definition ett brott), i vilken det framställs som om det judarna var det enda offret, används för att beteckna kritik av (och de som på olika sätt gör motstånd mot) den israeliska ockupationen av palestinska områden – eller de som betecknar Israel som en judisk apartheidstat – som antisemitisk:
”Det är de så kallade israel-vännerna, främst ledande företrädare för de judiska organisationerna, som påtagit sig rollen att vara de främst uttolkarna av begreppet `antisemitism´. En roll få vågar ifrågasätta, just för risken att själv få denna smet kletad på ryggen. Begreppet `antisemitism´ utvidgas hela tiden. Numer räcker det med antydningar som `nästan antisemitisk´ eller `antisemitiska beröringspunkter´ för att självcensuren skall slå till. Att påvisa dessa förhållanden anses ofta farligt, då det kan leda till att `antisemitismen´ ökar. Detta i en västvärld då islamofobin är ett betydligt större problem.” (Är världen upp och ner?, s. 50)

”Att vidmakthålla den officiella bilden av Förintelsen och smeta antisemitism på alla som kritiserar Israel gör det möjligt för Israel att komma undan med allt de gör i Palestina. Men nu har det gått ännu längre. Nu använder man även den officiella bilden av Förintelsen för att motivera de nykoloniala krigen.” (Är världen upp och ner?, s. 124)

Vad gäller att lagen om hets mot folkgrupp i Sverige är diskriminerande (vilket gör att den kan betecknas som en gummiparagraf) har framgått av en bedömning dåvarande Justitiekanslern Göran Lambertz gjorde utifrån en anmälan – inlämnad till JK – av Åklagarmyndigheten i Stockholm, Citykammaren. I anmälan gjordes gällande:
”att innehållet i en insändare som publicerades i tidningen Mitt i Södermalm den 31 mars 2003 innefattar `hets mot svenskar´. Artikeln har bifogats anmälan. I den aktuella insändaren, som har rubriken `Ursvenskar de mest enfaldiga jag mött´, står bl.a. att `ursvenskar är de mest tråkiga, enfaldiga, elaka och korkade människor som jag har träffat´.

Justitiekanslern Göran Lambertz bedömning var följande (2003-11-05):

”Det tryckfrihetsbrott som skulle kunna komma i fråga här är hets mot folkgrupp. Tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp innefattar att någon i t.ex. en tidning hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller sexuell läggning (7 kap. 4 § 11 TF och 16 kap. 8 § brottsbalken).

Syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet. Redan på grund av vad som nu har sagts kan innehållet i insändaren inte anses utgöra hets mot folkgrupp. Jag vidtar därför ingen åtgärd med anledning av anmälan.” (JK, diarienummer 3217-03-30)

Utifrån denna bedömning är det i dag möjligt (utan att riskera rättslig påföljd att ha brutit mot lagen om hets mot folkgrupp) att i tryckt skrift (ett exempel finns på Aftonbladets nätsida, på vilken det i kommentarfältet har uttrycks: ”just det kamp mot svens apartheid”) lögnaktigt hävda, att Sverige bedriver en apartheidpolitik mot samerna.

Enligt min uppfattning SKA det vara tillåtet att offentligt även uttrycka en sådan LÖGN.
Exemplet visar endast hur korrupt denna lagstiftning är.
Författaren och skriftställaren Jan Myrdal har också skarpt kritiserat, att lagen om hets mot folkgrupp har utvidgats, till att nu även gäller hets mot homosexuella:
Fega politiker på väg upphäva religionsfriheten

”Detta lagförslag kränker såväl min känsla av respekt för de troende — både bland de folk hos vilka jag bott som i släktleden bakom mig — som min djupast upplevda övertygelse om nödvändigheten att försvara den borgerliga revolutionens stora landvinning; de medborgerliga fri- och rättigheterna. Religionsfriheten hör till dem! Det har inte ett dyft med någon homofobi att göra.”

Viktigt är också det som Anders R Olsson (journalist och författare, och tyvärr allt för tidigt bortgången) skrivit om denna lagstiftning – när det gällde rättegången mot pingstpastorn Åke Green i Borgholm (trots att Anders R Olsson i texten inte nämner att det svenska folket inte innefattas i lagstiftningen):
”`Hets mot folkgrupp´ är ett av våra 18 yttrandefrihetsbrott, och i flera avseenden det mest problematiska. Inte bara aggressiva yttranden (`hets´) förbjuds med denna bestämmelse. Det kan räcka med att `uttrycka missaktning´ för t ex invandrare – vilket kan ske även i det mest lågmälda tonläge – för att ett brott ska vara begånget.

Ett yttrande kan mycket väl vara straffbart som `hets´ även om det inte fått någon effekt, dvs utan att den utpekade folkgruppen faktiskt har utsatts för missaktning. Orden är brottsliga i sig. De egenskaper hos en folkgrupp som inte får behandlas negativt är dess ras, hudfärg, nationella/etniska ursprung, religiösa övertygelse och (efter en lagändring 2003) dess sexuella läggning.

Yttrandefriheten inskränktes i flera avseenden 2003, men just hetsreformen är den mest oroande. Problemen har diskuterats i vart fall sedan nu gällande Tryckfrihetsförordning, TF, antogs 1948, men inte förrän 50 år senare ser vi ett skov, ett brott med det som länge varit svensk tradition.
/…/
Under 1990-talet har bestämmelsen /…/ genom ändrad rättspraxis utvecklats till att bli just ett åsiktsförbud. 1996 dömde Högsta Domstolen en 17-åring för hets mot folkgrupp enbart därför att han visat sig offentligt med nazistsymboler på kläderna. Med märken istället för ord sade han `jag är nazist´. (Mål B3202/96. Se Tffr nr 3/1996 – red.)

Hetsförbudet har kritiserats från såväl praktiska som teoretiska utgångspunkter, även av debattörer som starkt engagerat sig i kampen mot sådant som rasism och homofobi. Hur ska man skilja religiös tro från åsikter? Åsikter får självfallet kritiseras. Men om en katolik hävdar att `Abort är mord!´ – är det uttryck för en tro eller en åsikt? Praktiskt taget alla viktiga religiösa urkunder – bibeln och koranen t ex – innehåller påståenden och direktiv i `världsliga´ frågor. Att mer exakt fastställa gränsen mellan tro och åsikt är omöjligt.

Med fallet Green hamnar denna motsättning mellan religionsfrihet och yttrandefrihet sannolikt i tingsrätten. Det är uppenbart att såväl bibeln som koranen ”uttrycker missaktning” mot homosexuella. Ingen av de riksdagspolitiker som argumenterade för – och beslutade om – reformen gick med på att den skulle utgöra en inskränkning i rätten att offentligt argumentera för de religiösa urkundernas budskap. Ingen kunde heller förklara hur det skulle ske på ett lagligt sätt. Tingsrätten får en svår och obehaglig uppgift att lösa.

Regeln om hets mot folkgrupp illustrerar generellt svårigheterna med att – även i de ädlaste syften – inskränka yttrandefriheten. Släpper man inte fram homofobers eller främlingfientligas argument kan de inte mötas med motargument. Tvivelaktiga faktauppgifter kan inte bemötas med fakta som är bättre belagda eller mer relevanta. Frågorna blir inte allsidigt belysta. Myter och osanningar fortsätter att florera och fördomarna frodas.”

För att knyta an till upprinnelsen till mina artiklar, vill jag försöka beskriva situationen på följande sätt:
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet (men underordnad den ansvarige utgivaren Jan Helin), utnyttjar sin mediala ställning som en av de exklusiva innehavarna av problemformuleringsprivilegiet inom Mediasverige, och skrudar sig i dräkten av en grundlagens försvarare (lämplig att ikläda sig vid festtal och festskrifter) när hon – tillsammans med en jurist – vill ”stoppa skiten”; alltså böcker och författare som hon – till och med innan granskningen utförts – pekar ut har brytit mot lagen om hets mot folkgrupp.
Men vid en närmare granskning av denna skrud, visar sig den vara en dräkt för den offentliga maskeraden: Med lögner och förtal (vilket har bevisats) tar hon heder och ära av t.ex. författaren Lasse Wilhelmson. (Trots att hon i en senare artikel – ska vi utgå från att det beror på den kritik som har riktats mot henne? – lika självsäkert som när hon framförde en diametralt annan uppfattning – påstår att Wilhelmsons bok nu ”säkert håller sig inom lagen.”)
Nej, jag vill inte stoppa Knausgård
”Med anledning av vår granskning blev jag intervjuad av en reporter som trodde att Lasse Wilhelmssons respektive Carl P Herslows böcker om judar respektive muslimer – böcker som jag tycker är problematiska men där den förra säkert håller sig inom lagen medan den andra nog inte gör det /…/”

Men det är ju inte första gången som hon – utan att ange något citat  – pekat ut motståndarna till Israels ockupation av palestinska områden (och andra förbrytelser begångna av Israel gentemot palestinierna) som t.ex. förintelseförnekare (även Mohamed Omar har av henne tilldelats detta epitet):
Liberaler skär tungan av yttrandefriheten
”Det är skälet till att Aftonbladets kulturredaktion låter den numera förintelseförnekande poeten Mohamed Omar i en artikel på nätet förklara varför han lämnar PEN-klubben (i en debatt där han långt ifrån får stå oemotsagd).”

Hade Linderborg varit intellektuellt hederlig i sitt påstådda uppsåt att värna alla folks lika rättigheter och ta kamp för den svenska yttrande- och tryckfrihetstraditionen (för att hindra att den svenska lagstiftningen anpassas till de länder som infört denna censurlagstiftning – inklusive åsiktsförbud) hade hon uppmärksammat att flera forskare i flera europeiska länder (dessutom medlemmar i Europeiska unionen) har dömts till fängelse för att de offentligt har ifrågasatt den av dessa stater fastslagna ”sanningen” om den så kallade förintelsen och vad som skedde under 2:a världskriget när det gäller judarna i koncentrationslägren m.m.

En av dem som fängslats i Tyskland är forskaren Günter Deckert. Hans ”brott” var att han översatt historikern Carlo Mattognos bok från italienska till tyska (engelsk titel: “Auschwitz: The First Gassing”. Boken finns till och med tillgänglig för köp på Amazon.com).

Researcher Günter Deckert sentenced to German prison

Flera hemsidor uppmärksammar dessa forskare som har fängslats på grund av denna censurlagstiftning och åsiktsförbudet (som det går att nå via länkarna nedan):

Deny the Holocaust and go to prison

In prison for his historical research

Läs mer:

Aftonbladet har fel om hetslagen

Minskad yttrandefrihet mot homofobi och rasism?

Ola Jordán

 

Posted in Bibliotek och litteratur, Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Om folkens kamp | 2 Comments

Den mindre hedervärda Åsa Linderborg

Posted on december 12, 2012 by admin

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, meddelade i en artikel, med rubriken ”Nu granskar vi skiten” (28 november), att tidningen (tillsammans med en jurist) nu ska granska ifall bland annat författaren Lasse Wilhelmson, i boken Är världen upp och ner? (ISBN: 978-91-978377-0-5), har brytit mot lagen om hets mot folkgrupp.
Lagen om hets mot folkgrupp regleras ju dels i Brottsbalken (1962:700), dels i Tryckfrihetsförordningen (7 kap. 4 §, 14 och 15 stycket).

Upprinnelsen till Linderborgs intresse att lyfta fram just Wilhelmsons bok är tydligen att Gina Dirawi, en  ung kvinnlig ”kändis”, med palestinska rötter (hon ska bland annat leda de kommande svenska deltävlingarna i Melodifestivalen) på sin blogg rekommenderat just Wilhelmsons bok (en rekommendation hon efter kritikstormen i media har dragit tillbaka. Dirawi har även medgivit att hon endast läst nio sidor av Är världen upp och ner?).

I artikeln skriver Linderborg bland annat följande om Wilhelmson och hans bok:
”Men det räcker med att bläddra bara lite för att man ska se bokens verkliga tema: judar. Wilhelmson hatar judar, förnekar förintelsen – han skriver den alltid med citattecken: `Förintelsen´ – och anser att Israel som nation ska utplånas.”
Det enda skälet – som jag kan se – varför Linderborg uttrycker sig på detta lögnaktiga sätt om innehållet i Wilhelmsons bok är att hon förmodligen tror, att ingen kommer att syna hennes påståenden; utgående från att ingen vill ta i en bok som har blivit nedsmetad som ”antisemitisk”.

Till skillnad mot Gina Dirawi har jag läst Wilhelmsons bok (och utgående från Linderborgs uttalanden verkar inte heller hon ha läst boken. Är det så att Linderborg verkligen har läst boken innebär det att hon är medveten om att hon för  läsarna bakom ljuset i sin beskrivning av boken; oavsett vilket är hennes artikel mycket anmärkningsvärd för att vara skriven av en kulturchef för Sveriges största tidning).

Det litterära värdet av Wilhelmsons bok är det ju upp till var och en att bedöma (liksom det är upp till var och en att granska de fakta han presenterar), genom att läsa den i ocensurerat skick, och den rätten har vi ju än så länge i Sverige.

För egen del är jag inte heller överens om allt det som Wilhelmson skriver i boken, men i granskningen av Linderborgs påståenden är detta inte väsentligt.

Genom att läsa vad som faktiskt står i boken är det också lätt att belägga Linderborgs lögner.
Wilhelmson skriver t.ex. på sidan 25 följande: ”Det är allt mer uppenbart att en varaktig och rättvis fred, bland mycket annat, kräver att Israel väljer demokratins väg, d v s omvandlas till en sekulär demokrati och blir en stat för alla medborgare, en stat med lika rättigheter för alla etniska och religiösa grupper, en stat som inte diskriminerar sina icke-judiska medborgare.”

Jämför detta med att Linderborg påstår att Wilhelmson har hävdat, att: ”Israel som nation ska utplånas.”

Vidare påstår Linderborg, att Wilhelmson förnekar förintelsen – enligt henne skriver dessutom Wilhelmson ordet alltid med citattecken: ”Förintelsen”.

Låt oss titta närmare på dessa påstående: På sidan 62 skriver Wilhelmson följande – i en intervju med Gilad Atzmon: ”LW (Lasse Wilhelmson. Anm: O.J.): Det finns ett annat tabu, det om Förintelsen. Hur ser du på det?”
Bara för att ta ett axplock använder Wilhelmson ordet Förintelsen också på sidorna 20, 29, 30, 35. Dessutom använder han det engelska begreppet Holocaust (på svenska förintelsen. Anm. O.J.), utan citattecken, på sidorna 51, 113 och 116 (detta är endast ett par exempel).

Vad gäller Linderborgs grundlösa – och lögnaktiga – påstående, att Wilhelmson förnekar förintelsen (förintelsen i betydelsen, att judarna under andra världskriget var utsatta för ett folkmord), så skriver Wilhelmson:

”I Warszawas getto under Andra världskriget försvarade sig judarna mot en övermäktig bödel, liksom palestinierna nyligen gjorde i Gaza. Varken Tyskland eller Israel hade någon som helst laglig eller moralisk rätt att ens röra invånarna och de planerade massakrerna var en del av folkmordspolitiken. Gettoinvånarna hade däremot all rätt att försvara sig.  Jag kan bara beklaga att de inte hade tillgång till fler och bättre vapen för att värna sitt människovärde – då som nu.” (s. 113)

Dessutom svarar Lasse Wilhelmson följande, på en fråga från Mohamed Omar, i en intervju medtagen i boken:

”Några av de gamla historierevisionisterna, de så kallade Förintelseförnekarna, har ett projekt som inte riktigt är min grej. De vill återupprätta Tysklands och Hitlers ära, något som naturligtvis är helt förenligt med yttrandefrihet.

Men det är ju faktiskt även seriösa forskare och verkligen ingen enhetlig samling. I flera länder i Europa har man lagar mot att forska i den här historien. Och sätter forskarna i fängelse. Man påstår att vi har yttrandefrihet, men det gäller bara när man ska smäda muslimer. Det är hyckleri. /…/

Man pratar ofta om att Stalin begick ett folkmord i Ukraina. Hungersvälten där. Det diskuteras öppet, man forskar i det. Vad hände? Hur gick det till? Hur många dog? Man går till arkiven. Forskarna håller på och stöter och blöter. Varför kan man inte göra på samma sätt med Förintelsen? Vad är det för skillnad?

Allting med Förintelsen är heligt. Det får inte ifrågasättas. Siffran 6 miljoner är helig. Redan på 20-talet pratade sionister på Wall Street om 6 miljoner judar som skulle dö. Siffran kommer därifrån.” (s. 130-131)

Även i detta fall påstår alltså Linderborg något som inte överenstämmer med verkligheten.

Kanske det mest förvånansvärda/illvilliga är, att Linderborg försöker göra gällande att Wilhelmson ”hatar judar”. Wilhelmson redogör ju i boken för sin egen judiska släktbakgrund, på hans mors sida (det framgår av boken att han är av khazarjudisk härkomst). Han uppger dessutom att han i början av 1960-talet bodde i Israel ”som ett led i utforskandet av min identitet.” (S. 9)
Wilhelmson skriver dessutom följande: ”En /…/ judisk nationalism som erkänner palestiniernas nationella självbestämmande ligger mer i linje med judendomens långa humanistiska tradition och den `judiska upplysningens´”.  (s. 39).

Utgående från dessa falska påståenden vill Linderborg att bland annat innehållet i Wilhelmsons bok ska underställas en ”censors” granskning (vilket i princip blir den anlitade juristens uppgift att verka som; föregivet att se om författaren bryter mot gummilagen om hets mot folkgrupp), så att det gemena folket skyddas från att läsa olämplig litteratur.

Vad som i verkligheten har skett är att Linderborg, i sin artikel, har förtalat (uttalat sig kränkande om) Wilhelmson.

Lagen om ärekränkning i tryckt skrift regleras, dels i Tryckfrihetsförordningen (se ovan) samt i Brottsbalken (5 kap. paragraferna 1-5. Jag citerar här endast 1, 2, 3 och 5 paragraferna).
”1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.
Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. /…/
5 § Brott som avses i 1-3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat
från allmän synpunkt och åtalet avser
1. förtal och grovt förtal,
2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,
3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller
4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. /…/”

Lasse Wilhelmson har själv, på ett forum på nätet, klart uttalat att han uppfattar Linderborgs artikel som förtal, men enligt honom så kan han inte vinna även om han skulle anmäla Aftonbladet för detta lagbrott. När det gäller lagen om
ärekränkning så faller ansvaret inte på skribenten utan på den ansvarige utgivaren (i Aftonbladets fall på chefredaktören Jan Helin).

Det är nu inte endast Linderborg i Aftonbladet som de senaste veckorna har pekat ut Wilhelmson som antisemit.  (Jag bortser i denna artikel från att t.ex. Svenska Dagbladet också har pekat ut Wilhelmson med detta epitet).
Fredrik Virtanen (ledarskribent på Aftonbladet) utmålar Wilhelmson på följande sätt i en artikel med rubriken: ”Farligt att inte säga ifrån, SVT”:
”välkänd antisemit som brukar orera om judiska sammansvärjningar.”

Även i en artikel i tidningen, med rubriken ”SVT:s vd om Gina & Danny: Jag blir förbannad”, i vilken Eva Hamilton, SVTs vd, intervjuades, utmålas Wilhelmson som en ”ökänd antisemit”.

I en kommande artikel ska jag dels ta upp varför lagen om hets mot folkgrupp är diskriminerande (vilket gör den till en gummiparagraf), dels varför Linderborgs och Aftonbladets pågående kampanj, att granska ifall innehållet i böcker (utgivna i Sverige) bryter mot lagen om hets mot folkgrupp (och därmed mot Tryckfrihetsförordningen), banar väg för en i Europa allt mer utbredd censurlagstiftning, vilken t.ex. innebär att det är förbjudet (med fängelse som straffpåföljd) att offentligt kritiskt granska – och ifrågasätta delar av – den så kallade förintelsen.

Och varför Åsa Linderborg därmed har fel, när hon i sin artikel hävdar, att: ”Tokhögern har under året inlett en kamp för att lagen om yttrandefrihet ska `utökas´ så att den inte omfattar hets mot folkgrupp. Det finns ingen risk att de lyckas med detta, men frågan är vad vi ska ha en lag till om den nästan aldrig prövas.”

Tvärt om är det just i vänsterns/folkens intresse att lagen om hets mot folkgrupp tas bort.

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur, Om folkens kamp | 8 Comments

Radioinslag om krisen i Kiruna 1978

Posted on september 27, 2012 by admin

Inslag (11 Mb) från Kiruna om krisen under senare delen av 1970-talet, som sändes i programmet Lyhört, Sveriges Radio, P1, under våren år 1978 (eventuellt – men mindre troligt – på hösten 1977).

Agneta Sjöborg, avdelningen för audiovisuella medier vid Kungliga biblioteket, meddelade mig den 29 augusti i år, att detta Lyhört-program inte har sparats i Svensk Mediadatabas. Därför är denna kopia – som jag själv spelade in vid sändningen – ur flera aspekter viktig.

Bakgrunden till inslaget i Lyhört var att LKAB i en krisrapport meddelat att uppemot 2 000 av de anställda skulle mista jobben.

Reportern Anette Carlsson intervjuade (förutom ett par äldre Kirunabor) bland andra några från min skolklass på Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna. Jag – tillsammans med 15 andra – gick det andra året på den verkstadstekniska linjen.

I intervjun med deltagare från klassen hörs först Mats Nyberg, sedan jag. Andra som deltar (så som jag uppfattar rösterna) är Roger Emanuelsson, Mats Fredriksson och Stefan Pantzare.

När det gäller vad jag själv framför i inslaget kan det vara bra att veta något om vad som låg bakom mina yttranden, som säkert av många i dag kan uppfattas som ”kontroversiella”.

Sedan de yngre tonåren har jag betraktat mig själv som socialist. Vid 14-15 års åldern läste jag Karl Marx och Friedrich Engels Kommunistiska manifestet, som jag lånat på stadsbiblioteket i Kalmar (jag blev för övrigt förvånad över att det i formatet var så tunt. Hur en sådan tunn bok kunde ha sådan betydelse för arbetarrörelsens (proletariatets) kamp mot kapitalägarna och för den socialistiska revolutionen, intresserade mig naturligtvis mycket).

Mina föräldrar och jag flyttade från Kiruna till Kalmar i slutet av 1973, men återvände till Kiruna år 1976.

Vid sidan av Marx/Engels läste jag under dessa år en hel del vad Mao skrivit (bland annat hans redogörelse om motsättningar (Anm: har inte hittat den svenska översättningen på nätet. O.J.) antagonistiska och icke-antagonistiska), förutom andra socialistiska tänkare.

Under tonåren diskuterade jag även mycket politik och samhällsfrågor med framförallt dåvarande Keg:aren Tomas Wennström (nuvarande Socialdemokratisk ordförande för kulturnämnden i Umeå), min syster och min bror. Min klasskompis Mats Nyberg och jag pratade också ofta under vår skoltid om hur det kapitalistiska samhället fungerade och om olika socialistiska teorier (som vi kritiskt läst och funderade över).

Av dessa diskussioner fick jag klart för mig den politiska skiljelinjen mellan exempelvis Kina (som bland annat utformade och företrädde teorin och inställningen om de tre världarna, och som betydde mycket för att medvetna i Sverige tog ställning för tredje världens länder i befrielsekrigen mot de europeiska kolonialmakterna) och Sovjetunionen, som förvandlats till en socialimperialistisk stat (och som tillsammans med USA kämpade om världshegemoni).

För mig hade även den progressiva musikrörelsen (den sk proggen) stor betydelse för att förstå (och att lära sig formulera argumenten mot) de rådande orättvisorna i klassamhället (utifrån ett underifrån perspektiv).

Den andra politiska sidan; det vill säga Cuf, Luf och Muf och andra partier inom bokstavshögern, intresserade vi oss föga för. Representanterna för dessa partier i Kiruna var inte bildade nog för att kunna föra några givande politiska samtal, det tror jag de flesta inom den principfasta vänstern ansåg.

Viktigast för min egen del var ju i alla fall vad som skett (och vid den tiden hände) i Sverige.

Som född och uppvuxen i Kiruna under 1960- och 70-talen var gruvstrejken allestädes närvarande (trots att jag endast var åtta år när gruvarbetarna startade strejken 9 december 1969 och att ingen i min familj var anställd vid LKAB. Men min farsa hade åtminstone bidragit till strejkkassan).

Synen på LKAB var ju i det avseendet dubbel.

Å ena sidan var det (och är fortfarande) ett dominerande företag i Malmfältens näringsliv (och hade – och har – stor betydelse för både Norrbotten och Sverige). Det var (och är) i det avseendet som vilken arbetskraftsköpare som helst – vilket framkom under gruvstrejken.

Men – å andra sidan – den allmänna uppfattningen var (vilket även framkommer i intervjuerna i radioinslaget), att LKAB skulle bli kvar i statlig ägo. Malmen – som naturresurs – skulle inte säljas ut till privata intressen (en uppfattning som jag tror fortfarande är allmänt rådande bland de kvarvarande invånarna i Malmfälten).

Det ska även sägas, att åtminstone jag vid intervjutillfället var mycket nervös (trots att jag hade mina åsikter klara för mig, och teoretiskt var rätt väl påläst om den politiska ekonomin).

Den 17-årige Ola Jordán var ju inte medievan. Det framkommer rätt tydligt i inslaget när jag försöker formulera vad jag då sedan flera år läst i böcker och tidskrifter (och de argument jag fått genom diskussionerna om socialistisk teori och praktik) nu skulle få chansen att säga offentligt.

Det ska dock sägas, att jag fortfarande står för vad jag då uttryckte – och anser att mina uppfattningar i stort sett var riktiga. Det är ju nämligen så (vilket samtidshistorien ofta visat) att de principfasta socialisterna/kommunisterna har haft rätt i de teoretiska utsagorna om kapitalismen, tredje världen och imperialismen, men för det mesta varit usla på att omsätta dessa uppfattningar i den politiska praktiken (självklart motarbetade av borgerlighetens företrädare).

Epilog:
I intervjun säger jag, att jag inte hade några planer på att flytta från Kiruna. Det stämde i så motto, att jag stannade kvar i staden ytterligare drygt tre år.
Efter att jag slutfört mina gymnasieutbildningar (verkstads- och fordonstekniska) och fullgjort min värnplikt på I 22, bestämde jag mig år 1981 för att flytta söderut och sälja min arbetskraft (tillfälligt) till Scania-Vabis i Södertälje.

Lyssna på fler radioinslag (som jag var involverad i som elev på Färneboskolan 1986/1987, samt därefter).

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur, Om folkens kamp | Leave a comment

IP-nummer från Navy Network Information Center (NNIC) har utnyttjat mig för att skicka spam

Posted on juni 27, 2012 by admin

Uppdaterad 120628

Någon med IP-numret 205.114.63.156 har använt mig som avsändare av spam: Spammet har dock endast skickats till min egen adress (så vitt jag vet).
Mitt kiruna-nytt-konto har använts som avsändare:
garrick934@kiruna-nytt.se och eszter-guedes@kiruna-nytt.se
och jag har fått det till min inkorg via de ovan angivna e-postadresserna:
Intressant är när jag kollade källkoden för e-brevet:
Där framgår följande:

Received: from [205.114.63.156] (account asiagm2@pip.com.au HELO bnsbhfwhpnghdk.ysyljpe.su)
by pd95bd484.dip0.t-ipconnect.de (CommuniGate Pro SMTP 5.2.3)
with ESMTPA id 449420479 for garrick934@kiruna-nytt.se; Wed, 27 Jun 2012 11:17:01 +0100
Date: Wed, 27 Jun 2012 11:17:01 +0100
From: <garrick934@kiruna-nytt.se>, <eszter-guedes@kiruna-nytt.se>
X-Mailer: The Bat! (v2.10) Personal
X-Priority: 3 (Normal)
Message-ID: <3360442070.DEKRAK67570591@gduoxmwnih.hvdklgtuigs.tv>
To: <garrick934@kiruna-nytt.se>, <eszter-guedes@kiruna-nytt.se>
Subject: Karriarcenter i Sverige

När jag kollade upp
205.114.63.156
via: http://my-ip-address.com/
så fick jag fram följande information;
Your IP:
205.114.63.156
Country:
United States
Country code:
US
City:
Virginia Beach
ISP:
Navy Network Information Center (NNIC)
Organisation:
Navy Network Information Center (NNIC)

Googlade på Navy Network Information Center (NNIC) och CIA och spam
och fick fram följande sidor:

SikhArchives Being Surveilled By The CIA
http://www.sikharchives.com/?p=5685
och
IP Adressenliste der FBI, CIA, NASA
http://blog.danielschroeter.de/security-informations/ip-adressenliste-der-fbi-cia-nasa/
samt
Naval Network Warfare Command
http://en.wikipedia.org/wiki/Naval_Network_Warfare_Command

Märk även i källkoden följande intressanta information:

X-Mailer: The Bat! (v2.10) Personal

En beskrivning av programmet The Bat! (v2.10) görs på sidan som jag länkar till nedan (jag lägger ut ett längre citat från den nedan):

Technology that can be abused by Scammers – Are you being scammed?
http://www.datingnmore.com/fraud/scam_thebat.htm

”The Bat! (also known as TB! And TB) – I will use TB! From this point on – is an e-mail client application (a program that runs on a personal computer) that is marketed towards companies and individuals that need to manage large volumes of e-mail. The OECD refers to a category of company as a Small to Medium-Sized Enterprise – an SME for short. Smaller SME’s often have very limited budgets and cannot afford specialized Sales and Marketing, Customer Service, and other forms of Customer Relationship Management (CRM) software. Our laboratory supports a group company that helps smaller SME’s adapt TB! for their business. I mention this because TB! Has been associated with both Spamming and Scamming – the product is legitimate and is a valuable tool for many businesses; unfortunately, the same features that make TB! effective and efficient for companies, also provide a similar benefit to Scammers. There are two features that Scammers find particularly useful:

1) TB! supports a sophisticated macro programming language and a sophisticated ability to manage templates – predefined text that can be dynamically changed by the macro programming language to respond to e-mails. This allows a technically competent person to create a Scamming system that has a high degree of automation while at the same time allowing the scammer to add custom text in predefined areas within the template. The more people that the Scammer can correspond with, the more likely a victim can be found. 2) TB! is designed to work with multiple e-mail servers simultaneously. This makes it very easy for the Scammer to use numerous ”dummy” e-mail accounts for Scamming unsuspecting victims (TB! downloads and erases the e-mails from each e-mail server making it harder for investigators to track what was happening).

An e-mail client such as Outlook Express or Outlook Professional and most web e-mail clients such as Yahoo and Hotmail do not offer this level of sophistication. TB! is also very affordable at less than USD $60.00 – well within the means of the typical Scammer. TB! is a product of RIT Labs, which is based in Moldova.”

Frågan är varför denna USAmerikanska flottans underrättelsetjänst bemödar sig om att utnyttja min e-postadress för att skicka spam (tydligen genom att utnyttja programmet The Bat!)?
Kan det möjligtvis ha att göra med det jag har skrivit om CIA-flygplanen som rapporterats ha landat på svenska flygplatser och som mörkats av de svenska myndigheterna?

Ola Jordán

Posted in Underrättelsetjänster | 2 Comments

En röd tråd 2 – nu via Google böcker

Posted on juni 8, 2012 by admin

Boken En röd tråd 2 går nu att (i begränsad omfattning) läsa via Google böcker.

Ola Jordán

Posted in Bibliotek och litteratur | 1 Comment

My Hotmail account has been hacked

Posted on juni 7, 2012 by admin

Updated: 120615

Someone has hacked my Hotmail account (including email addresses), and now use me as a sender of spam mail.

How do I know this, a friend of order will ask himself/herself.

The reason I know this is that some of these spam mail returned to me, because some recipients were not accessible. More spam mail might have been sent using me as the sender, without my knowledge, since it is only when one of the recipients is not accessible the letter return back to my account.

In one of the returned emails from my account, the following could be read from the source of the message:
”X-Originating-IP: [187 139 148 186]”

On this page:

http://free-ip-address-lookup.com

it´s possible to find out the owner/s of the IP address:

Address: Periferico Sur, 3190, ALVARO OBREG
Address: 01 900 – MEXICO DF – DF
country: MX
phone:   +52 5 556 244 400 []

When I searched on Google for:
Periferico Sur, 3190, Alvaro Obregon

I found an answer (in Spanish) at this link (those who doesn´t speak Spanish may use Google to roughly translate the text):
http://mx.answers.yahoo.com/question/index?qid=20090103222141AAih5bm

The question was:
”Me hacking Aaron que HAGO?
HAGO que el reporte dice que es la dirección ip 189.165.44.114 la dirección es Periferico Sur # 3190 a la Delegación Alvaro Obregon y el tel es 52 5 556 244 400 . 52 5 556244400
mi análisis me arrojo un cokie ya lo eliminate pero al parecer robo toda mi información (¿pero que tipo de info Roban? ay creen que puedan utilizar mis contraseñas para abrir y modificar mis blogs mis correos, mi MySpacee y Demas ”

followed by this reply:
”La unica Manera de que te puedan robar contraseñas es que la Hayas marcado opcion the recordar contraseña a tu navegador o que Hayas ingresado tu contraseña al
momento de que te hayan ”hackeado” y lo que preguntas si es que tipo de Información tea pueden robar Lamento decirte que es cualquier tipo de información pueden robarte documentos, archivos, prog framed the 30kb hasta 1GB, 2GB, 3GB, etc …
Y al menos de que no sea un verdadero Cracker y encuentre Información util para robarte y para Obtener ganancias Hara Io posible pair estafarte pero s un solo es Lammer tea aseguro que solo Busca divertirse y Jøder a los Demas Yo que tu me preocuparia mas pore la clave the tumor cuenta the Correo ya que las Demas no tienen mucha importancia .. th recomiendo que cambies rapidamente tumor contraseña tumor pregunta y y respuesta secretarial Suerte y espero que haya resuelto tumor Duda ”

Apparently it is the same person/people who hacked my Hotmail account; because the letters are not sent from the email program I have installed on my computer.

Other IP addresses from where the spam messages was sent – with my user account as the sender – are:

77.229.253.216 (that IP address goes to:
Address: Lagoas Marco Ende, Parcela 32
Address: Campus Universitario de Vigo (CUVI)
Address: 36201 Vigo Espanha
phone:   +34986910227
fax-no: +34986910247)

and

190.133.110.206 (that IP address goes to:
Address: Treinta y Tres, 1418, P.3
Address: 11000 – Montevideo –
Country: UY
phone:   +598 2 9028819 [])

and

46.162.192.252 (that IP address goes to:
person: Artyom Kuzikyan
address: Teryan 19, apt. 4
address: Yerevan 375010
address: Republic of Armenia
phone: +37410 525258)

I can only consider one reason for hacking my account;  someone want to smear my reputation or/and my name. In addition to sending spam from my Hotmail account, I
have recently experienced that someone has phoned an organization and claimed to be Ola Jordán.

Of course I can´t to 100 percent say these things are interlinked.
But my suspicion is that these events is related to what I have posted/published about the assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme and the CIA aircraft landed
at the Swedish airports (which backgrounds/events the Swedish state authorities are trying to hide).

I can only suggest you to read some of the articles I’ve written, to get an idea what this is all about:

Some reflections on the assassination of Swedish Prime Minister in 1986 (in Swedish: Några reflektioner angående mordet på Sveriges statsminister år 1986)
http://temp.kiruna-nytt.se/?p=753

Ignorant reporter in SR’s Studio One on CIA aircraft that landed in Sweden (in Swedish: Okunnig reporter i SR:s Studio Ett om CIA-flygplan som landat i Sverige)
http://temp.kiruna-nytt.se/?p=721

To understand what is happening in Sweden today (including what I have written about in these two foregoing articles) – which are not covered in the MSM – you should read
the novels (partly based upon his knowledge of the military – and the security police – intelligence in Sweden and abroad) of Anders Jallai:
http://www.jallai.se/

I also suggest you to read the author Jack London’s novel Iron Heel to understand the means the oligarchs have to its disposal against those who question the official
truth (and which they don´t hesitate to use when their power is in danger).

Ola Jordán

Posted in Om folkens kamp, Palme-mordet | Leave a comment

Mitt hotmail-konto har hackats

Posted on juni 7, 2012 by admin

Uppdaterad: 120615

Någon/några har hackat mitt hotmail-konto (inklusive fått tillgång till adresslistan på kontot) och använder sig av mig som avsändare för spambrev.

Hur kan jag nu veta det, undrar säkert vän av ordning.

Anledningen till att jag vet detta är att en del av dessa spambrev returnerades till mig, eftersom några adressater inte var åtkomliga.
Fler spambrev kan ju ha skickats med mig som avsändare, utan min kännedom, eftersom det endast är när någon av adressaterna inte är åtkomlig som de returneras till mitt konto.

I t.ex. ett av de returnerade e-breven till mitt konto framgår följande från dess källkod:
”X-Originating-IP: [187.139.148.186]”

Av denna sida:
http://free-ip-address-lookup.com

går det att få reda på vem/vilka som har denna IP-adress:

address: PERIFERICO SUR, 3190, ALVARO OBREG
address: 01900 – MEXICO DF – DF
country: MX
phone:   +52 5 556244400 []

När jag på Google sökte på
PERIFERICO SUR, 3190, ALVARO OBREGON

hittade jag ett svar (på spanska) på denna länk (den som inte behärskar spanska kan låta grov-översätta texten via Google):
http://mx.answers.yahoo.com/question/index?qid=20090103222141AAih5bm

Där anges följande fråga:
”Me hackearon que hago?
que hago el reporte dice que la dirección ip es 189.165.44.114 la dirección es periférico sur # 3190 en la delegación Alvaro obregón y el tel es 52 5 556244400.
mi análisis me arrojo un cokie ya lo elimine pero al parecer robo toda mi información (¿pero que tipo de info roban? a y creen que puedan utilizar mis contraseñas para abrir y modificar mis blogs mis correos, mi MySpacee y demás”

som fick följande svar:
”La unica manera de que te puedan robar contraseñas es que hayas marcado la opcion de recordar contraseña en tu navegador o que hayas ingresado tu contraseña al momento de que te hayan ”hackeado” y si lo que preguntas es que tipo de informacion te pueden robar lamento decirte que es cualquier tipo de informacion pueden robarte documentos, archivos, programas de 30kb hasta 1gb,2gb,3gb etc…
Y al menos de que no sea un verdadero Cracker y encuentre informacion util para robarte y para obtener ganancias hara lo posible para estafarte pero si solo es un lammer te aseguro que solo busca divertirse y joder a los demas Yo que tu me preocuparia mas por la clave de tu cuenta de correo ya que las demas no tienen mucha importancia.. te recomiendo que cambies rapidamente tu contraseña y tu pregunta y respuesta secreta
Suerte y espero que haya resuelto tu duda”

Det är tydligen samma person/personer som har hackat även mitt hotmail-konto; breven är alltså inte skickade från det e-postprogram som jag har installerat på min dator.

Andra IP-adresser som dessa spambrev har skickats från – med mitt användarkonto som avsändare – är:

77.229.253.216 (den IP-adressen går till:
address: Lagoas Marcosende, Parcela 32
address: Campus Universitario de Vigo (CUVI)
address: 36201 Vigo Espanha
phone:   +34986910227
fax-no:  +34986910247)

och

190.133.110.206 (den IP-adressen går till:
address: Treinta y Tres, 1418, P.3
address: 11000 – Montevideo –
country: UY
phone:   +598 2 9028819 [])

och

46.162.192.252 (den IP-adressen går till:
person: Artyom Kuzikyan
address: Teryan 19, apt. 4
address: Yerevan 375010
address: Republic of Armenia
phone: +37410 525258)

Jag kan endast sätta det i sammanhang med att denne/dessa vill smutsa ner mitt rykte/namn. Förutom att det skickas spam från mitt användarkonto, har jag även nyligen råkat ut för att någon har ringt till en organisation och utgett sig för att vara Ola Jordán. Självklart kan jag inte till 100 procent säga om dessa saker har kopplingar till varandra.

Min misstanke är dock att dessa händelser beror på det jag har publicerat/offentliggjort angående mordet på Sveriges statsminister Olof Palme och CIA-flygplan som landat på svenska flygplatser (vilka bakgrunder/händelser statliga myndigheter försöker mörka).

Läs själv en del av vad jag skrivit och skaffa er en uppfattning om detta:

Några reflektioner angående mordet på Sveriges statsminister år 1986
http://temp.kiruna-nytt.se/?p=753

Okunnig reporter i SR:s Studio Ett om CIA-flygplan som landat i Sverige
http://temp.kiruna-nytt.se/?p=721

För att förstå det som händer i Sverige i dag (inkluderat det jag skrivit om bl.a. i dessa två ovanstående artiklar) – som inte heller tas upp i riksmedia – bör man läsa det Anders Jallai skriver om i sina verklighetsbaserade böcker.
http://www.jallai.se/

Läs även Jack Londons Järnhälen för att förstå vilka medel som makten har till sitt förfogande mot dem som ifrågasätter de offentliga sanningarna (och som de inte heller drar sig för att använda när deras makt är i fara).

Ola Jordán

Posted in Om folkens kamp, Palme-mordet | Leave a comment

Några reflektioner angående mordet på Sveriges statsminister år 1986

Posted on maj 10, 2012 by admin

Först en positionsbestämning.

Mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 kommer – med all sannolikhet – inte att lösas juridiskt.

Skälet, som jag ser det, är att de som anser sig företräda statens intresse (både dess öppna och hemliga delar) – eftersom de själva har ett egenintresse i detta – har bedömt att mordet måste förbli ouppklarat (så kallad statsräson).

Orsaken till det kan sökas i att de som låg bakom mordet har haft (och eventuellt har) högt uppsatta positioner inom staten (även inom rättsväsendet, alltså de som var satta att utreda mordet) och näringslivet. De facto har vissa av dessa personer – utgående från vad som framkommer i olika dokument – medvetet agerat som kollaboratörer för utländska intressen. För att parafrasera författaren Jack London: Dessa personer är Järnhälens representanter i Sverige.

För att visa hur komplex komplotten mot Sveriges statsminister var tar jag ett exempel: Dåvarande länspolismästaren Hans Holmér – som också (mot gällande lagstiftning) tog på sig rollen som undersökningsledare för mordet – befann sig (som han själv hävdat) t.ex. inte på Scandic Hotel i Borlänge under mordnatten; ett faktum som kan te sig trivialt som en enskild händelse ifall det inte senare framkommit att polisinspektör Rolf Dahlgren, hans chaufför, berättat om att han kört Hans Holmér i Stockholm under mordnatten. Se: Jan Guillous dubbelfel.

Jag kan dock inte själv peka ut vem/vilka som mördade Sveriges statsminister. Vad jag – och flera med mig – har kunnat göra för att granska mordet på Palme och skapa en bild av skeendet som eventuellt kan leda fram till mördaren, är t.ex. att ta del av dokument (både hemliga och öppna), läsa texter som tar upp olika aspekter av händelserna före och efter mordet, samt att granska andra oberoende källor. Kort sagt; agera som en undersökande journalist (eller som en samhällsengagerad medborgare).

Genom att pröva utsagorna och de fakta som presenteras i dessa dokument, skrifter och andra källor, både enskilt och sinsemellan, har jag försökt skapa en helhetsbild och förstå vad som verkligen inträffat (och bortse från de officiella lögnerna som presenterats i media eller av statliga myndigheter.)

Som en del i arbetet att försöka förstå vem/vilka som mördade Olof Palme är det nödvändigt att granska den politiska situationen som rådde och det politiska spel som bedrevs under 1970- och 1980-talen i Sverige och dess närområde; inklämd mellan stormaktsblocken Sovjetunionens Warszawapakt och USAs NATO och den politiska roll som Palme strävade efter på den internationella scenen (och som mest sannolikt ledde till hans egen död).

Återverkningarna av detta skeende (vad som med mordet på Sveriges statsminister kallats ett skov i staten, alternativt ”liten statskupp”), lever vi med nu och för att även förstå vad som pågår i dag (och kunna påverka och förändra det) så bör man ha klart för sig vad som egentligen hände vid tiden för Palme-mordet.

Det är viktigt att påpeka att det jag skriver nedan endast är en skiss av detta skeende. Det finns självklart saker som kan vara felaktiga i min bedömning, vilka av den intresserade läsaren förhoppningsvis kan uppmärksammas och leda fram till en diskussion samt eventuellt bidra till större kunskaper.

Det var framförallt vid läsningen av två dokument; dels den före detta SSI-konsulten Ulf Lingärdes PM 1993-04-04 (Palmekommissionen: diarienummer: 95 -103), dels ett ITAC (Intelligence Tactical Assessment Center)-dokument, varav det senare kan laddas ner via forskaren, skribenten och fd militären inom flygvapnet Anders Jallais hemsida: ITAC-dokument, som gav mig viktiga delar i detta pussel, vilka även gjorde helhetsbilden lättare att skönja.

Vad som tydligt framträder i dessa båda dokument är förekomsten av hemliga – och illegala – grupperingar (med personer främst inom stat och näringsliv som själva anser att de – liksom Konungen – står över lag och rätt), vilka av olika skäl såg den svenske statsministern Olof Palme som ett hot.

Intressant är också att det förekommer uppgifter i dessa båda dokument som överensstämmer i detalj. Det gäller framförallt den påstådda leveransen av höganrikat så kallat vapenuranium från Sverige till Indien, vilken skulle genomföras som en del av Bofors order till Indien.

I dokumenten framgår att Olof Palme var aktiv i denna leverans, som om den genomfördes vore illegal. Mer om detta nedan.

Konflikterna och det politiska spelet (utgående från vilka områden som supermakterna Sovjetunionen och USA strävade att ha inflytande – direkt eller indirekt – över) mellan de två stora militära/politiska blocken hade vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet lett till att Sovjetunionen fått ett allt större inflytande över Europas norra flank, inklusive Östersjöområdet (baserat t.ex. på en större slagstyrka med atomubåtar (Typhoon), placerade på Kolahalvön).

Detta hot tog USA/NATO självklart på största allvar. Framförallt Norge (och dess militärledning, t.ex. före detta konteramiralen Jan Ingebrigtsen, chef för den norska underrättelsetjänsten. Åren 1985-1986 skrev han flera artiklar i den norska tidningen Aftenposten om hur NATO skulle agera för att avvärja detta hot) – uppbackade av USA – ansåg att NATO borde stärka den militära bevakningen mellan Jan Mayen och Lofoten (för att förhindra/försvåra för Sovjetunionens Typhoon-ubåtarna att ta sig från baserna på Kolahalvön in i Atlanten).

Topprioritet gavs till exempel övervakning av den sovjetiska ubåtsbasen Gremikha, på Kolahalvön (det finns uppgifter som gör gällande att denna övervakning av ubåtsbaserna på Kolahalvön skulle ske från svenskt territorium.

Orsaken skulle vara den minskade militära närvaron i norska Finnmark och för att kompensera detta planlades inom NATOs underorganisation ITAC (Intelligence Tactical Assessment Center) – inklusive den svensk delen av detta nätverk – att övervakningen skulle ske från Kebnekaise-området).

Viktigt är att granska vilken roll som Olof Palme tog/fick under denna tid (och hur hans handlande sågs av representanterna för de två militärallianserna, samt till exempel underrättelsetjänsterna KGB/GRU och CIA).

För att få en bättre förståelse för Sveriges förhållande till stormakterna (skriftställaren Jan Myrdal beskriver det som att riket, sedan dess grundande, befunnits i det geopolitiska spänningsfältet mellan Östmakten, Kontinentmakten och Västmakten) allt sedan Carl Johan Bernadottes år 1834 formulerade neutralitetsförklaring, vilken har beskrivits som alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig (som hemligt tummades på redan de första åren efter det andra världskriget med närmandet till USA, vilket bland annat innebar uppbygget av en Stay behind-grupp) bör man läsa Jan Myrdals: Frågan om neutraliteten.

Det har framkommit att dåvarande statsministern Tage Erlander upprättade hemliga kontakter med USA och skapade den så kallade livlinan i början av 1950-talet. Det finns uppgifter som tyder på att Olof Palme försökte bryta denna livlina till USA, vilket gjorde att han kom på kollisionskurs med bland andra dessa anhängare till USA/NATO.

Olof Palme initierade t.ex. den sk Palme-kommissionen år 1980 (en oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor, bestående av en oberoende internationell expertkommission för nedrustnings- och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av Olof Palme) vars slutrapport kom år 1982.

Den avgörande slutsatsen som Palme och kommissionen – i vilken Georgij Arbatov deltog som representant för Sovjetunionens intressen – drog (och verkade efter) var att göra Norden till en kärnvapenfri zon (och förslaget om en gemensam säkerhet).

I dessa förslag stöddes han av den växande skaran av fredsorganisationer i Sverige, som i mycket backades upp (även infiltrerats) av Sovjetunionen (se till exempel Peppe Engbergs bok: Sovjet och fredsrörelsen).

Men i och med detta förslag gick han emot USA/NATOS intressen, både bland medlemsländerna och även bland anhängarna till den västliga alliansen i Sverige.

Förutom detta agerade Olof Palme, enligt t.ex. Jan Myrdal, på ett sätt att det skadade Sveriges nationella intressen (och verkade för Sovjetunionens intressen). Det gällde t.ex. Palmes agerande i frågan om gränsdragningen mellan den danska ön Hesselö och Sverige (se Jan Myrdal, skriftställning 14!, s. 76 ff).

Enligt Myrdal var konflikten med Danmark om Hesselö ett sätt för Olof Palme att (i Sovjetunionens intresse) kunna kompromissa om de gotländska vattnen. Efter sitt regeringstillträde, år 1982, var Palme beredd att tillmötesgå Sovjetunionens krav på att Gotland inte skulle tas med i beräkningen av den vita zonen öster om Gotland. Genom att blåsa upp konflikten med Danmark om Hesselö ”/…/ blev det möjligt för honom att formulera de ryska kraven på Gotland som svenska krav på Hesselö.” (J.M. Skriftställning 14!, s 79)

Intressant är även den karaktäristik som Jan Myrdal ger Olof Palme:

”Som politisk typ är han en operator, intrigant och ofta slug, men inte verkligt begåvad. Han kom upp baktrappan. Halvadlig kavalleriofficer i underrättelsetjänsten. Han var en av amerikanarnas påläggskalvar och som sådan framstod han i efterkrigsårens studentvärld. Då arbetade han i antikommunism. (Han har nu som socialdemokratisk ledare sökt rensa historien och plocka bort den tidens rapporter ur arkiven – utan att svenska journalister i allmänhet reagerat. Det är inte god ton att undersöka sådant.) /…/

När han nu på sina håll anklagas för att vara pro-ryss eller halvkommunist eller socialist är detta lika felaktigt som när han efter kriget anklagades för att vara antikommunist eller pro-amerikan. Han tar färg och övertygelse efter omgivning och omständigheter. Han är en man utan kärna, utan verkligt jag. Han blott uppträder./…/

Det är en för Sverige politiskt mycket farlig situation. Han är en farlig politiker också i den meningen att han är beredd till chansningar. När IB-affären var aktuell i Sverige manöverade han så att de journalister som hotat hans position kom i fängelse. Det var juridisk hasard där Palmes pojkar kanade fram på grundlag och lag. Då spelet sedan lyckades betydde det mindre att det varit juridiskt tveksamt och otvetydigt omoraliskt.” (J.M. Skriftställning 14!, s 79-80).

I stort sett delar jag denna Jan Myrdals analys, men sett till vad som redan efter drygt två år kom att ändra den politiska situationen i Sverige, i och med mordet på statsministern Olof Palme, saknas dock i Myrdals analys det reella hot som den andra sidan, (det vill säga USA/NATO och dess svenska kollaboratörer), utgjorde mot Sveriges alliansfrihet och nationella självständighet.

Det var bland annat med förslaget om en kärnvapenfri zon som gjorde att Palme – av ledande personer inom CIA/NATO och dess underorganisationer; bland andra SOPS/ITAC och Stay behind-grupper (med de svenska kollaboratörerna) – blev sedd antingen som en direkt agent (eller en agent of influence/inflytelseagent) för Sovjetunionen och därmed – i västalliansens synsätt – sågs som ett hot.

Den avhoppade dubbelspionen Oleg Gordievskijs pekar för övrigt, i sin bok KGB Inifrån, del 2 (Bonniers 1991), ut Palme som inflytelseagent – vilken stod under KGBs inflytande, vilket Anders Jallai skriver om på sin nätsida för sin roman Landsförrädaren.

Vad som skulle kunna vara den utlösande händelsen (utgående från det scenario som går att måla upp via t.ex. ITAC-dokumentet), när beslutet av avrätta statsminister Olof Palme kom att sättas i verket, var när det kommit till utländska underrättelsers kännedom (och även till de svenska kollaboratörernas), att Olof Palme – i en hemlig agenda – vid sitt planerade statsministerbesök i Sovjetunionen (6?) april 1986, skulle diskutera om ett förbud för Nato att få tillträde till de svenska militärbaserna Muskö och Karlskrona (eventuellt även om att Sverige skulle lägga ned de två baserna).

Under mötet skulle även diskuteras om ett danskt och norskt utträde ur NATO, vilket av representanterna för NATOs underorganisation ITAC betraktades som ett stort hot mot NATOs verksamhet.

Som jag nämnde tidigare förekommer i båda dessa ovan angivna (hemliga) dokument uppgifter om att Olof Palme verkade för att höganrikat uran – illegalt – skulle levereras till Indien, som en del av Bofors order till Indien.

I Ulf Lingärdes minnesanteckningar rörande Palme-mordet uppger han att Olof Palme hade för avsikt att se till så att betalningen för denna leverans skulle tillfalla den Sydafrikanska befrielserörelsen ANC. När detta kom till den Sydafrikanska apartheid-regimens kännedom (via en mullvad i ANCs ledning) insåg den att något måste göras fort.

Därför kontaktades en framstående svensk affärsman som i sin tur fick kontakt med en grupp, som kallades Frihetsrörelsen (den var i huvudsak uppbyggd av tre subversiva huvudgrupperingar, bestående av svenska personer högt uppsatta inom näringslivet, militären och underrättelsetjänsten m.fl.).

Enligt Lingärdes PM organiserades snabbt ett ”hit team” bestående av legoknektar och några svenska poliser. En avlyssning av Olof Palmes telefon arrangerades och i slutet av februari visste man att Palme planerade ett biobesök.

Enligt denna minnesanteckning utfördes mordet på Olof Palme av en svensk polisman, som ingick i detta internationella ”hit team”.

Förmodligen har det funnits kontakter mellan dessa kollaboratörer som pekas ut i de båda dokumenten. I båda grupperingarna fanns nämligen uppfattningen att Palme kunde vara en sovjetisk spion, baserat bland annat på en ”noggrann analys av Palmes aktiviteter inom sexnationsinitiativet och Palme-kommissionen, parad med en kompletterande analys av diverse sovjetiska fältaktiviteter på svensk jord.”, som det står i Lingärdes PM.

Mer information:

Stay behind – hemliga armén (DN Söndag)

”Olof Palme’s Assassination (Operation Tree)”

How NATO Almost Triggered Armageddon

Artiklar publicerade i Aftenposten av den före detta norske konteramiralen Jan Ingebrigtsen

Konteramiralen Jan Ingebrigtsen: Vår sikkerhet kan styrkes – Aftenposten – Morgen – Nyhetsklipp 06.12 (Aftenposten 851206)

Konteramiralen Jan Ingebrigtsen: Sovjets kapasitet det vi må legge vekt på – Aftenposten – Morgen – Nyhetsklipp 22.01 (Aftenposten 860122)

Dokumentärefilmer:

Allan Francovich: On Company Business (1980) som granskar CIA:s verksamhet.

http://www.youtube.com/watch?v=Yzzmsz1dJ_g

Allan Francovich: Operation Gladio (1992) som bland annat tar upp OSS/CIA och NATOs (inklusive andra västallierade länder som exempelvis Sverige) hemliga Stay Behind-operation i Italien efter andra världskriget.

http://www.youtube.com/watch?v=trGfQREzScY

I en intervju redogör Francovich hur han gick till väga under arbetet med filmen On Company Business (1980)

http://www.youtube.com/watch?v=YRKgTmxcMaw

Ola Jordán

Posted in Huvudströmsmedia och offentliga lögnen, Palme-mordet | 2 Comments