Jack London – Järnhälen

(Delvis omarbetad. O.J.)

Jag har i ett tidigare blogginlägg: Offentliga lögnen inte ny citerat ur Jack Londons roman Järnhälen. Nu ska jag i korthet redogöra för innehållet i denna utmärkta skrift.

Det som skildras i Jack Londons roman Järnhälen och William Morris roman: Nytt från en ny värld kan betraktas som två sidor av samma mynt.

Den senare visar den socialistiska/kommunistiska visionen som en tvingande – och möjlig – nödvändighet (vilken i Morris roman kunde genomföras efter ett hårt klassförtryck; kulminerande med regeringens belägring av London och massakern vid Trafalgar Square år 1952, vilken blev starten för revolutionen och det följande inbördeskriget som i Morris roman pågick till år 1954), medan den första visar denna visions motsats.

Till skillnad mot Morris vision (trots att visionen om ett jämlikt samhälle i flera länder tagit sig formen av realsocialism – i vilka nya härskande klasser efterhand övertagit makten och som åter inlemmats i den globala kapitalismen – och alltså inte i någon Morris gestaltning av kommunismen) har en stor del av mänskligheten, sedan år 1914, levt i verkligheter (dock med olika kulturella/historiska förutsättningar) som liknar den som Jack London gestaltade i sin roman.

Boken publicerades i original 1908, och utkom (förmodligen) första gången i svensk översättning år 1912, i bemyndigad översättning av Mathilda Drangel.

I romanen, som utspelar sig åren 1912-1932, återges ett (självbiografiskt) manuskript (benämnt det Everhardska), skrivet av Avis Everhard; änka till den revolutionära ledaren Ernest Everhard, som i romanen hemligt ska ha avrättats av oligarkerna år 1932.

Manuskriptet uppges ha hittats år 2632, återfunnet i en bergsklyfta (efter att ha blivit begravt under en jordbävning i Kalifornien år 2368), i vilken denna Avis Everhard, efter att ha släppts ut ur fängelse, kunde gömma sig efter att representanterna för Järnhälen år 1913 fängslat det Socialistiska partiets kongressledamöter (sedan en bomb detonerat under ett tal av Ernest Everhard i representanternas hus/Kongressen i Washington. Representanterna för Järnhälen, vilka själva låg bakom bombattentatet, och anlitat en man med namnet Pervaise som verktyg i konspirationen, fick då en förevändning att tillfångata det Socialistiska partiets ledarskap).

År 2237 kunde slutligen Järnhälen krossas efter att ha styrt den USAmerikanska kontinenten under tre århundranden.

Därefter har, enligt romanen, ytterligare fyra århundraden förflutit under Mänsklighetens socialistiska Broderskap (vid tidpunkten för utgivningen av det Everhardska manuskriptet).

Detta är – kortfattat – den sinnrikt konstruerade kronologin i romanen.

Vad som mest slår mig som läsare av texten är förutsägelserna (som går att utläsa ur romanen) om de kommande verkliga skändligheter som de härskande klasserna gjort sig skyldiga till under 1900- och 2000-talen.

Beskrivningen av hur Järnhälen krossade Chicago-kommunen (häpnadsväckande nog, i Jack Londons roman, utspelande sig under oktober 1917, alltså under samma månad som den socialistiska revolutionen i verkligheten inträffade i Ryssland) är nog bland det obehagligaste jag har läst i tryckt skrift.

Det är som om Jack London i Järnhälen skriver mänsklighetens historia – och de styrandes skändligheter – redan flera år innan händelserna inträffar i den verkliga världen.

Jag kan inte se det som annat än att han, som medveten socialist i början av 1900-talet, har förmåga att se de rådande tendenserna i samhället (kapitalistklassernas nationsstrider om kolonier och råvaror, arbetarklassens organisering och den pågående klasskampen vid gruvor och andra arbetsplatser) och dra dem till sina yttersta – och realistiska – konsekvenser.

Romanen gestaltar även hur – och med vilka verktyg – den socialistiska oppositionen till den rådande kapitalistiska oligarkin (de styrande inom Järnhälen) bekämpar dessa representanter för förtrycket. Något som de oppositionella till den rådande ordningen i världen även i dag självklart bör ta till sig.

Inte för inte uppmanar skriftställaren Jan Myrdal till läsning av Jack Londons Järnhälen:

”Han förmådde som revolutionär socialistisk författare se vad de kunnigare och skickligare revolutionärerna inte vågade tänka sig”. (Jan Myrdal, Skriftställning 14!, s 125).

”(Läs Jack Londons `Järnhälen´! Tänk på när den var skriven! Han hade inte behövt få så rätt) ( Jan Myrdal, Avgörande år : svenska frågor 1975-1977, s 73).

Myrdal påpekar även, att: ”/…/ Järnhälen hade fostrat flera generationer socialister och kommunister.” (Jan Myrdal, Ord & Avsikt, s 44).

Det bör påpekas att Järnhälen – inte oväntat – var en av flera böcker av Jack London som brändes under bokbålen runt om i Nazityskland år 1933.

Införskaffa och läs boken själva!

Jack Londons roman Järnhälen kan till exempel köpas via Bokbörsen.

Ola Jordán

This entry was posted in Bibliotek och litteratur, Om folkens kamp. Bookmark the permalink.

En kommentar till Jack London – Järnhälen

  1. Tommy Sjöberg säger:

    Håller på och läser Järnhälen, många träffande beskrivningar av hur våra
    västerländska samhällen fungerar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


one × = 9

Spam protection by WP Captcha-Free