En bokblogg/Ein Bücher-Blog

Mina råd till dem som får en fästingburen sjukdom framöver – eller känner  av symptom exempelvis från borrelia, mycoplasma, bartonella, babesia och rickettsia; vissa av dem kan även smittas av andra insekter.

Råden är baserade på mina egna erfarenheter av den offentliga sjukvården och mina kontakter med Försäkringskassan: Diagnostisera dig företrädesvis i Tyskland.

Om du är intresserad av örtmediciner, ta fasta på det Stephen Harrod Buhner skriver (han har ett ”kärnprotokoll” för borrelia och de flesta andra fästingburna infektionerna och även rekommendationer beroende på vilka symptom man har).
Det går utmärkt att beställ dessa mediciner via nätet. Det är så jag har gått tillväga sedan november i fjol.

Sedan dess – när jag insåg att de allmänpraktiserade kvacksalvarnas (som själva kallar sig för läkare – de är utbildade men inte BILDADE) standardmedel – doxycyklin – inte fungerade för mig och kom i kontakt med en expert på ortomolekylär medicin – började jag att kurera mig själv med örtmediciner (har själv sedan slutet av september i fjol utgått från att jag har haft neuroborrelios, alltså obehandlad borrelia).

När jag sedan början av året upptäckte Buhner så har jag kunnat rikta in dessa örtmediciner direkt på de i Tyskland konstaterade infektionerna: Borrelia burgdorferi och mycoplasma pneumoniae (samt via mörkfältsmikroskopi – som typiskt nog inte är tillåtet att använda i offentliga sjukvården – candida och att jag hade för mycket tungmetaller i blodet, samt hade brist på vitala bakterier i tarmsystemet; alla symptom/brister som jag överhuvudtaget inte fått någon diagnos på av dessa svenska kvacksalvare.
Dessa rön via mörkfältsmikroskopin följdes upp med ett avföringsprov som också analyserades grundligt på ett tyskt laboratorium och bekräftade/verifierade mikroskopi-analysen).

Sammantaget kan sägas att jag har blivit vanvårdad (=ingen vård) inom den offentliga sjukvården i Sverige (vilket jag kommer att gå vidare med till patientnämnden och förhoppningsvis även en IVO-utredning) och respektfullt och grundligt undersökt av en naturläkare (och fått analyser gjorda av välrenommerade laboratorier) i Tyskland.

Jag har fortfarande kontakt med denna naturläkare och brevledes förhör mig om de mediciner jag tar enligt hennes bedömning är riktiga – utgående från provtagningarna och analyserna i Tyskland. Jag har även haft brevkontakt med Armin Schwarzbach (som förestår Armin labs i Augsburg) och ytterligare en tysk läkare som är beredda att bekräfta mina testresultat för Försäkringskassan som har stoppat all utbetalning till mig sedan den 14 januari, bland annat med motiveringen att jag inte har borrelia eftersom Elisa-testet var negativt.

Det är på den infantila nivån som de svenska läkarna=kvacksalvarna är och i symbios med inkompetenta tjänstemän på Försäkringskassan är beredda att ruinera och förnedra patienterna. Vansinne är bara förnamnet.

Länk:
Stephen Harrod Buhners sida om borrelia och andra infektioner som kan orsakas av fästingbett:
http://buhnerhealinglyme.com

Ola Jordán

Jag tillhör dem som av läkare på både vårdcentral och närsjukhus inte har fått diagnosen neuroborrelios och bartonella, så kallade fästingburna sjukdomar, detta trots att jag uppvisar flera av de vanligaste symtomen, t.ex. borreliaartrit, det vill säga värk och stelhet i hand- och fotleder.

Se även:
Utred alternativa läkemedel och behandlingsmetoder

The Truman show (regisserad av Peter Weir efter Andrew Niccols manus) är i flera avseenden en av de viktigaste filmerna som producerats av mainstreambolag i USA (Paramount Pictures och Scott Rudin Productions) under de senaste decennierna.

Inte endast för att den tydliggör hur media cyniskt utnyttjar övervakningssamhället som en del i underhållningsindustrin ( i Sverige t.ex. representerad av ”Big brother”, ”Paradise Hotel” och liknande dokusåpor). Lika intressant är dock att filmen i verklig mening visar medelklassens (och i välmående – framförallt ”västerländska” – samhällen arbetararistokratins) torftiga – och vegeterande – liv (den som officiellt beskrivs som ”the American Dream”) och då flyttas fokuset från Truman till dem som tillbringar timmar framför tvn och följer denne Trumans liv – inte endast styrt av ”Christof” utan även utformat efter företagens intressen som placerar sina produkter i dokusåpan.

Den scenografi som Truman lever i är stort sett utformad som en småstadsidyll i USA (den som är intresserad av detta bör även reflektera över hur Kanal 5 i Sverige presenterar sig innan ett program visas – där 5:an utformas i stort sett med samma scenografi som i The Truman Show) – vilket gör filmen realistisk och samtidigt avslöjande. Intressant är att samma sociala strukturer existerar i medelklasssamhällen i Sverige, eller i vilket ”välmående och vegeterande” samhälle som helst över planeten.

Via länken går det att se filmen:

The Truman show

Ola Jordán

Nedanstående artikel har publicerats i Miljömagasinet (Nr 43, 23 oktober 2015). Tyvärr har redaktören disponerat om texten på vissa ställen och även ändrat ordalydelsen på en central punkt, utan att kontakta mig som författare av texten.

I  den av MM redigerade/omarbetade texten står det: ”Med tanke på att det finns vetskap om alternativa behandlingsmetoder som anhöriga till patienter själva måste ta ansvar för, vore det rimligt att till exempel Socialstyrelsen och Läkemedelsverket som ansvariga myndigheter för sjukvården och hanteringen av läkemedel utreder i vilken omfattning dessa kan användas” (min kursivering).

I min originaltext – se nedan – har jag dock skrivit följande (med en helt annan innebörd):

”/…/ vore det rimligt att till exempel socialstyrelsen och läkemedelsverket – som ansvariga myndigheter för  sjukvården och hanteringen av läkemedel – dels utreder i vilken omfattning dessa används, dels utvärderar i vilken utsträckning de har kunnat hjälpa till exempel de patienter som förklarats som medicinskt slutbehandlade.” (min kursivering).

Poängen är att socialstyrelsen och läkemedelsverket ska utreda omfattningen av dessa  alternativa läkemedel, inte vilka medel som dessa myndigheter anses kan användas. Det kommer ju i ett senare skede när en utvärdering har gjorts vilken utsträckning de har kunnat hjälpa till exempel de patienter som förklarats som medicinskt slutbehandlade.

Det länder dock Miljömagasinet till heder att de publicerade min artikel, som tidigare refuserats av både Aftonbladets och Göteborgs-Postens debattsidor.

Under våren och sommaren har jag fått erfara de brister som finns inom sjukvården både när det gäller det ansvar som påläggs den anhörige (anhörigvården omfattar mer eller mindre drygt en miljon personer i Sverige, enligt cancerkompisar.se) och avogsamheten som finns mot alternativa behandlingsmetoder.

Det hela tog sin början i maj när min mamma, vid den tiden en 85-årig – i stort sett – vital kvinna, tillsammans med familjen fick besked att hon hade en obotlig cancer och var, som uttrycket lyder, medicinskt slutbehandlad. Naturligtvis ett chockartat besked både för henne och hennes närmaste.

Hon hade åkt akut till sjukhuset för andningssvårigheter och vid en kontraströntgen framkom också att hon hade cancer med metastaser i flera organ.

En vecka senare gav den ansvarige läkaren beskedet att cancern var obotlig och att hon mest troligt endast hade några månader kvar att leva. Att på kirurgisk väg, eller att med cellgifter, behandla sjukdomen var inte på tal. Läkaren menade att cellgiftsbehandling endast skulle ha utfärdats av dem som ”vill döva sitt dåliga
samvete”.

Med detta krassa uttalande blev både min mamma och vi anhöriga lämnade. Det fanns alltså inget hopp och hon placerades i en grupp för palliativ vård i livets slutskede.

I slutet på maj hade jag dock på nätet hittat uppgifter om en kinesisk sommarmalört (Artemisia Annua. För övrigt samma växt som Tu Youyou  i år får dela Nobelpriset i fysiologi eller medicin tack vare upptäckten att den är verksam mot malaria) som enligt en artikel kunde döda tusentals cancerceller endast efter en behandling. Det var början till ett intensivt googlande för att få så mycket kunskap som möjligt om detta läkemedel och dess semisyntetiska derivat, bland annat artemisinin och artesunate. Efter att jag brevledes frågat Dr. Henry Lai, professor vid University of Washington, Seattle, USA och världsledande när det gäller dessa läkemedels effekter mot cancerceller, om det vore idé att pröva detta på min mamma gav han beskedet ”I would give artemisinin a try”.

Trots min vetskap om den offentliga sjukvårdens avogsamhet gentemot alternativa behandlingsmetoder ville jag meddela den ansvarige överläkaren att jag – i samråd med min mamma – skulle påbörja denna behandling. Dels med en förhoppning om att jag kunde få något gensvar från ansvarig läkarpersonal. Dels ville jag veta om det kunde inverka negativt på den medicin som hon blev ordinerad. Tyvärr fick jag ingen kontakt med överläkaren och min mamma träffade heller ingen läkare under de sista månader hon levde.

Jag fick alltså som anhörig själv ikläda mig rollen som ”ansvarig” för detta läkemedel.

Utgående från mina egna erfarenheter och kunskaper om Artemisia Annua som ett alternativt läkemedel mot cancer (vilket används i många länder i Asien samt i bland annat Tyskland och USA, där det sedan mer än 20 år bedrivits forskning om denna medicin), och vetskapen om att det finns andra alternativa behandlingsmetoder som anhöriga till patienter själva måste ta ansvar för, vore det rimligt att till exempel socialstyrelsen och läkemedelsverket – som ansvariga myndigheter för sjukvården och hanteringen av läkemedel – dels utreder
i vilken omfattning dessa används, dels utvärderar i vilken utsträckning de har kunnat hjälpa till exempel de patienter som förklarats som medicinskt slutbehandlade.

Det gagnar varken patienterna, de anhöriga och inte heller de ansvariga inom sjukvården att inte beakta de alternativa behandlingsmetoder som i flera fall har visat sig effektiva mot exempelvis cancer.

Ola Jordán

Hanif Bali har skrivit en utmärkt text (Sverigeförnekarna) om det säregna i den svenska kulturen (frågan är i vilket parallelluniversum de bor som förnekar att det finns en svensk kultur formad under sekler – men självklart som för andra kulturella identiteter fått influenser från andra kulturer).

Egentligen är det rätt pinsamt att behöva lyfta fram detta som tydligen inte ens dem som säger sig vara ”vänster” har klart för sig (de känner tydligen inte ens till släktforskning och under vilka villkor som den egna släkten levt och verkat under seklers gång).

Själv har jag bland annat tagit upp hur svenskars (i allmänhet – de som inte har växt upp inom t.ex. den katolska eller den islamska religiösa traditionen i vilka allmosan är en del av trossatserna) syn på tiggeriet (bettleri/allmosan) har formats av bibelläsning – i synnerhet innebörden i andra Thessalonikerbrevet jämfört med innebörden i Matteusevangeliet, den senare med  trossatsen att  det är ”ett Gudi behagligt verk” att hjälpa de fattiga med allmosor. Tyvärr har denna kulturhistoriska (religiösa) bakgrund inte lyfts fram tillräckligt, i synnerhet under den senaste tiden när tiggeriet ökat i landet.

Det är just för att vi i Sverige påverkats av  innebörden i meningen ”Den som inte arbetar ska inte heller äta” har vi också kunnat frigöra oss från att individualisera fattigdomen, som tiggeriet är ett konkret exempel på, och istället se fattigdomen som en social företeelse, som ska undermineras/avskaffas via samhällets insatser (vilket är i samstämmighet med arbetarrörelsens värderingar om ett solidariskt socialistiskt samhälle).

Den som förnekar en svensk nationell kultur befrämjar objektivt sett även imperialismen (i synnerhet kulturimperialismen). Under imperialismens epok (läs gärna Lenins:
Imperialismen som kapitalismens högsta stadium) är det just nationalstaterna som är ett viktigt försvarsvärn mot de imperialistiska stormakterna (Sverige har till exempel – som Jan Myrdal påpekat – befunnit sig i det geopolitiska spänningsfältet mellan Östmakten, Kontinentmakten och Västmakten och fått lovera mellan dem för att kunna behålla neutraliteten och dess alliansfria ställning).

Hanif Bali:
Sverigeförnekarna

Av Jan Myrdal
Från Skiftställning 19 ”DET ODELBARA ORDET” sid 242…
FRÅGAN OM NEUTRALITETEN

Ola Jordán

Det råder en tydlig förvirring när det gäller frågan hur folket ser på dem som utövar tiggeri (och vars acceptans nu verkar bli mer utbredd även bland många som påstår att de värnar om arbetarrörelsens värderingar).

En av grundparollerna inom arbetarrörelsen har varit: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.  Men – hårddraget – tycks den nu av en flumvänster ha fått denna betydelse: ”Åt var och en en egen plats att tigga”.

Först och främst att utländska medborgare från första dagen i Sverige skulle få samma rättigheter som medborgarna i Sverige faller på sin egen orimlighet.
Huvudansvaret för utländska medborgare ligger på det landets ambassad/konsulat som personen i fråga kommer ifrån. Detsamma gäller för svenska medborgare som befinner sig i utlandet.

Av detta dokument: http://skl.se/…/SKL-juridiska-fragor-om-utsatta-EU… framgår att: ”För att få uppehållsrätt inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än tre månader ska personen antingen vara anställd, egenföretagare, arbetssökande med verklig möjlighet att få en anställning, studerande med heltäckande sjukförsäkring och tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning eller enbart vistas i den mottagande medlemsstaten men ha en heltäckande sjukförsäkring och tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning. EU-rätten kan inte åberopas i samband med missbruk eller bedrägeri, ett s.k. svart arbete kan därför inte ligga till grund för uppehållsrätt. Rätten till fri rörlighet har på senare år använts av de nyaste medlemmarnas, Bulgarien och Rumänien, medborgare. De som har kommit hit tycks inte ha haft som huvudsyfte att söka arbete alternativt ha en verklig möjlighet att få ett arbete, utan försörjer sig genom att tigga. Det innebär att deras rätt att uppehålla sig i Sverige sträcker sig till högst tre månader. /…/ Personer som inte har för avsikt att söka arbete har inte rätt till långvarigt försörjningsstöd, men har rätt till akuta insatser om behov
uppstår och personen vänder sig till socialtjänsten i vistelsekommunen. Kommunen är skyldig att lämna bistånd om en person ansöker om bistånd och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. För att kontrollera om behovet kan tillgodoses på annat sätt i här aktuella fall, kan en första åtgärd vara att efterhöra med aktuell ambassad om ambassaden har möjlighet att bistå sin medborgare med medel till hemresa. Om ambassaden ger besked om att de kan hjälpa sin medborgare, kan vistelsekommunen bistå med medel för resa till ambassaden i Stockholm, i annat fall kan bistånd lämnas till biljett från vistelsekommunen direkt till hemlandet. Annat bistånd som kan bli aktuellt är pengar till mat eller härbärge. ”

Jag har själv erfarenhet att denna bestämmelse inte följs. Utanför vår närbutik i Lindome har åtminstone en person tiggt sedan ett år (med ett kortare avbrott under sommaren).
Vi i Sverige anser ju i allmänhet tiggeriet – av religiösa och kulturhistoriska skäl – som ett icke socialt acceptabelt beteende (vågar jag påstå, med förbehåll för dem som kommer från kulturer med större acceptans för tiggeriet/bettleriet/allmosan – t.ex de som fostrats i katolskt/muslimskt påverkade samhällen, med utgångspunkt till exempel från Matteusevangeliet i bibeln, till skillnad från det under reformationen mer betonade orden i andra Thessalonikerbrevet: ”Den som inte arbetar ska inte heller äta”), trots att vi kan känna medlidande med den drabbade.
Det är ju bland annat den cyniskt förda nyliberalismen som ökat klassklyftorna och att allt fler fallit/faller ner under fattigdomsgränsen som har varit grundorsaken till det ökade antalet tiggare (till det kommer den ökade andelen personer som emigrerat till Sverige, som försöker försörja sig utan ett arbete).
Under 60- och 70-talen – när jag växte upp i Kiruna – fanns det inga tiggare på gatorna och när det gäller tiggeriet som oacceptabelt socialt beteende beror det t.ex på att vi själva är uppfostrade så – och att vi för över denna värdering i vår fostran på våra egna barn och till och med våra hundar (de flesta låter inte hundarna tigga vid bordet).
Detta sociala beteende grundlades alltså redan för flera århundraden sedan, i och med reformationen (och med framväxten av arbetarrörelsens jämlikhetsideal framstod bettleriet/tiggeriet som än mer oacceptabelt) ; en värdering vilken alltså nu tyvärr är på väg att luckras upp.
Det finns en intressant redogörelse i tidningen Kristianstadsbladet (”Fattigvården i Maglehems socken på 1700-talet”, som går att ladda ner som en PDF-fil via nedanstående länk) angående bakgrunden till uppfattningen om tiggeriet utgående från vad som betonades i bibeln under katolicismen, respektive under/efter reformationen:

http://www.bygdeband.se/wp-content/uploads/uploaded/115/5471_Fattigvarden_i_Maglehem.pdf

Ola Jordán