Har nu – via SVT Play – åter sett Paul Moreiras rätt usla dokumentärfilm, på svenska ”Ukraina – revolutionens mörka sida”.
Tyvärr går nog många av de felaktigheter som presenteras som fakta den svenska publiken förbi (som även Ioulia Shukan och Anna Colin Lebedev påpekat gäller det nog generellt för dem som inte har satt sig in i detaljerna – speciellt eftersom denne Moreira framställer detaljer där verkligen djävulen huserar).
Som jag tidigare redogjort för ges en direkt felaktig bild av demografin i till exempel Odessa, när filmen ska redogöra för de tragiska händelserna i staden, som kulminerade med branden i Fackföreningarnas hus den 2 maj 2014.
Det påstås, nu på svenska, att en majoritet av befolkningen i Odessa är ”etniska ryssar” vilket inte stämmer men passar in på den vinkligen som Moreira antar – att våldsamheterna bottnade i ett hat mot ryssar och att alltså en minoritet av ukrainska nationella högerextremister anställde en massaker på en fredlig majoritet av framförallt äldre ”etniska ryssar” (”fattigpensionärer”) som samlats (som det framhävs flera dagar innan) framför Fackföreningarnas hus. Alltså av ideologiska/propagandistiska skäl skapas en förljugen bild av det verkliga skeendet.
Så här skrev jag i ett inlägg på Facebook – den 6 april: https://www.facebook.com/ola.jordan.14/posts/862413243884634
”Apropå filmen `Ukraina – revolutionens mörka skugga´ som ska visas på SVT, så förekommer det en direkt felaktig uppgift när det gäller befolkningsstrukturen i staden Odessa. Det påstås i filmen att en majoritet av stadens invånare är `etniska ryssar´ vilket inte är sant. Enligt en undersökning gjord i fjol så bodde det 68 procent etniska ukrainare i staden, medan 25 procent utgjordes av etniska ryssar, (https://en.wikipedia.org/wiki/Odessa ) Dokumentären analyserar överhuvudtaget inte heller vilken betydelse det som skedde i Ukraina under våren 2014 – när proryssar/ryssar ockuperade regeringsbyggnader i städer som Slovjansk, Donetsk och Lugansk och sedemera ockuperade stora landområden i dessa regioner – hade för de tragiska händelserna i Odessa den 2 maj 2014 (alltså inte endast branden vid Fackföreningens hus).
Skrev detta den 20 december i fjol för att uppmärksamma denna brist, då mot bakgrund av filmen lauffeuer – The atrocities of Odessa on May 2, 2014 [engl. subtitles] (documentary) som just gav denna förenklade bild av händelserna i Odessa:
`Är man inte insatt i skeendet i hela Ukraina (t.ex. `Krimscenariot´ och att Ryska federationens federala säkerhetstjänst låg bakom de proryska/ryska ockupanternas övertagande av flygplatser och regeringsbyggnader på Krim och i andra städer i östra Ukraina, t.ex. Slovjansk, Donetsk och Lugansk före händelserna i Odessa. Läs vad Igor Girkin, Nom de guerre `Strelkov´, och som var med och ledde detta uppdrag, dels vid ockupationen av flygplatsen i Simferopol, Krim, och att han som befälhavare även var med och tvingade ledamöter att avsätta den lokala regeringen och tillsätta en ny, vilken röstade för en anslutning av Krim till Ryska federationen, och ledde ockupationen av regeringsbyggnaden i bl.a. Slovjansk, uttalat om detta – och vad som föregick branden i Fackföreningens hus) så är det naturligtvis lätt att falla för denna dokumentär.
lauffeuer – The atrocities of Odessa on May 2, 2014 [engl. subtitles] (documentary)
https://www.youtube.com/watch?v=OErKKcuBTlY
Den som är det minsta intresserad av vad som föregick händelsen vid Fackföreningarnas hus i Odessa bör se denna dokumentär:
`2 maj. Utan myter´
«2 мая. Без мифов»
https://www.youtube.com/watch?v=fG-21ChuofA´
Så här skriver Ioulia Shukan och Anna Colin Lebedev:
”Why do I have the feeling I’ve been fooled?
/…/ The film is full of small and large factual errors that will shock specialists of contemporary Ukraine but will probably pass unnoticed by the general public. For example, the report begins with a long shot of the extreme right-wing Azov battalion with its armbands and flags. In a voice-over the journalist says these flags and extremist signage were present on the Maidan. Not true: the Azov Battalion was created in May 2014, two months after the end of the Maidan Revolution.”
Ola Jordán