Jag tillhör dem som av läkare på både vårdcentral och närsjukhus inte har fått diagnosen neuroborrelios och bartonella, så kallade fästingburna sjukdomar, detta trots att jag uppvisar flera av de vanligaste symtomen, t.ex. borreliaartrit, det vill säga värk och stelhet i hand- och fotleder.
Detta har inneburit ett onödigt lidande och tidsödande arbete för att själv kunna hitta rätt medicinering och få hjälp av experter på dessa sjukdomar.
Mina erfarenheter visar tyvärr också på de brister och tillkortakommanden som präglar den så kallade skolmedicinen när det gäller denna typ av sjukdomar, trots den omfattande informationen som ges på de offentliga sjukvårdsinrättningarna om t.ex. borrelia.
De läkare som jag träffat har endast ordinerat antibiotika (bland annat flera kurer med Doxycyklin), men denna antibiotika har inte kunnat bota sjukdomarna och de av borrelian och bartonellan framkallade inflammatoriska symptomen och påverkan på nervsystemet.
Förutom att läkarna inte lyckats ställa rätt diagnos (det är allmänt känt att varken blodprov eller ryggmärgsprov med 100 procents säkerhet kan fastslå att patienter drabbats av dessa sjukdomar, vilket jag också erfarit) har de också visat en misstänksamhet mot att symptomen inte har med neuroborreliosen/bartonellan att göra; det handlar, förutom värk och stelhet i hand- och fotleder, även känselbortfall i framförallt händer, fötter och ansikte samt synrubbningar och ljudöverkänslighet. Dessutom hjärtklappning, trötthetsanfall och koncentrationssvårigheter.
Dessa läkare har uttalat att symptomen kan ha framkallats av t.ex. stress, utan att gå djupare in i sjukdomsförloppet eller ta fasta på den kunskap som finns om dessa sjukdomar bland ledande forskare i t.ex. USA, bland andra Stephen Buhner ( http://buhnerhealinglyme.com/ ).
Eftersom jag inte har fått den hjälp av den offentliga sjukvården som jag kunde förväntat mig, har jag istället vänt mig till den så kallade alternativa medicinen; till exempel kunniga inom ortomolekylär- och örtmedicin, vars inställning är att stärka patientens eget immunförsvar med exempelvis probiotika, istället för att ge antibiotika.
För att råda bot på dessa brister och för att undvika onödigt lidande bland dem som drabbas av dessa sjukdomar så borde socialstyrelsen (och läkemedelsverket) förorda att även läkare inom den offentliga sjukvården får möjlighet att ordinera de läkemedel som jag själv – med hjälp av experter inom den alternativa medicinen – fått beställa (många av dem går inte att få tag på i Sverige) och ta ansvar för rätt dosering med mera.
När det gäller neuroborrelios och bartonella är min erfarenhet att bland andra parkslide (Fallopia japanica), kardvädd (Dipsacus sylvestris), samento och cat claw (Uncaria tomentosa) är de mest effektiva medlen, alltså örtmedicin som läkare inom den offentliga sjukvården inte kan/får ordinera.
Ola Jordán
Fotnot: Denna text – med smärre ändringar (och att ett fel har smugit sig in i den texten: istället för tistelrot ska det vara kardvädd , vilket jag har rättat i denna nätversion) – har publicerats i Miljömagasinet (nr 5 – 5 februari 2016).
Se även:
Utred alternativa läkemedel och behandlingsmetoder