När det gäller kriget i Ukraina och den Ryska Federationens inblandning – vilken knappast någon förnuftig person numera kan ifrågasätta – så jämställer jag den med den socialimperialistiska politik som fördes under t.ex.Brezjnevs ledarskap i Sovjetunionen (kulminerade med invasionen i Afghanistan 27 december 1979), med strävan mot ett Euroasiskt (direkt transkriberat från ryskan, men på svenska kanske det är bättre att skriva Euroasiatiskt) imperium som – det tycks – blir allt mer bestämmande för de ryska makthavarna och dess ideologer (alltså de teoretiska konstruktörerna av denna politik).
Enligt denna ideologi är det geopolitiska syftet, att verka som en motvikt mot USAs, Natos och EUs imperialistiska strävanden – vars rättfärdigande vid en hastig anblick tycks riktigt.
Men att utgå från denna bipolära världsordning är, enligt min uppfattning, att utgå från ett ”Imperialistiskt synsätt”; det är de imperialistiska ländernas världsuppfattning, som då blir bestämmande för analysen och inte en ”anti-imperialistisk”.
Att utgå från den bipolära världsordningen i analysen av kriget i Ukraina anser jag leder fel. I stället handlar det om ett ”regionalt krig”, vilket i första hand måste ha som utgångspunkt, att den ryska destabiliseringen/inblandningen strider mot FN:s stadgar.
Det är inte Ukraina (och dess numera – efter valet av ny president efter den korrupte och landsflyktige Janukovitjs landsflykt – helt legitima statsledning) som utövar aggression gentemot den Ryska Federationen.
Det är – enligt min mening – strävan efter ett nytt ryskt imperium (med förnyad glans) som även kommer till uttryck i aggressionen mot Ukraina. I denna politiska/ekonomiska strävan tas ingen hänsyn till FN:s stadgar (trots att Putin – i sitt brev, offentliggjort i New York Times – betonade vikten av att följa FN:s stadgans aggressionsförbud).
Saxat ur Putins öppna brev:
”The law is still the law, and we must follow it whether we like it or not. Under current international law, force is permitted only in self-defense or by the decision of the Security Council. Anything else is unacceptable under the United Nations Charter and would constitute an act of aggression.”
Självklart borde det vara lika viktigt för en svensk vänster – som håller på principerna om folkrätt och varje lands rätt att försvara sin territoriella integritet, suveränitet och självständighet – att ställa sig på t.ex. Nikolaj Volynkos (han är ordförande för Gruvarbetarnas oberoende fackförening i regionen Donbas) sida, för ett enat Ukraina.
Läs mer:
A Plea for Caution From Russia
What Putin Has to Say to Americans About Syria
http://www.nytimes.com/2013/09/12/opinion/putin-plea-for-caution-from-russia-on-syria.html?_r=0
Ola Jordán