Publicerat den: 10 Mar, 2011 11:08
När det gäller PKK-spåret (som Jan Guillou antyder i bland annat sin AB-kolumn, 110227 och sin bok Ordets makt och vanmakt, s. 385), att Hans Holmér under sin nattliga bilresa på väg från Vasaloppet (som inte ens hade arrangerats vid den tidpunkten) efter mordet på Olof Palme hade kommit fram till att ”Olof Palme mördats av kurder”, så var det (enligt Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten!, sidorna 102-103) Holmérs vän Ebbe Carlsson som nämnt för Holmér ett samtal han hade haft den 27/2, alltså dagen innan mordet, med Säpo-chefen Sven Åke Hjälmroth. Ebbe Carlsson hade av denne Sven-Åke Hjälmroth fått veta, att ”Kurderna pratar om bröllop och vi vet att det betyder mord, men vi vet inte vem dom tänker mörda.”
Detta samtal nämnde Ebbe Carlsson för Hans Holmér (oklart vid vilket datum, men sannolikt en vecka efter mordet, hemma i Ebbe Carlssons kök).
Holmér skriver att han, trots att han trott på Ebbes uppgifter, då ändå irriterat viftat bort dem.
Det var sedan i mitten av 1986 som spaningarna, enligt Holmérs bok, allt mer riktades in på kurderna – bland annat på den misstänkte Nadif Durak, som sympatiserade med PKK – och senare blev till ”Huvudspåret”. (Olof Palme är skjuten!, s. 183ff)
Ska vi förlita oss till Holmérs uppgifter i sin bok, så är Guillous version inte sann (inte endast när det gäller den påhittade bilresan, utan även när Holmér ska ha fastnat för PKK-spåret, vilket iof sig inte betyder att Guillou inte kan ha hört, eller läst, denna version av Holmér vid något annat tillfälle, ty Holmér har ju gett olika versioner – alltså ljugit – om sina förehavanden, till exempel under mordnatten). Frågan kvarstår då när, eventuellt, Hans Holmér ska ha yttrat sig på det sätt som Jan Guillou påstår?
Ola Jordán