Kalla fakta om det 2/3-dels samhälle som är på väg att genomföras efter högeralliansens makttillträde efter valet 2006.
Här är några åskådliga exempel som visar hur de ekonomiska klyftorna har växt sedan år 2006, mellan regeringsföreträdarna, riksdagspolitikerna och det folk de är satta att representera:
Riksdagsarvodet var (oktober år 2006) 600 000 kronor/år.
På sex år (fram till november år 2012) har det ökat med 99 600 kronor, och uppgår nu till 699 600 kronor/år.
När det gäller arvodet till statsministern uppgick det år 2006 till 121 000 kronor/månad.
Från och med den 1 juli 2012 är statsministerns arvode 148 000 kronor/månad (alltså en ökning med 27 000 kronor/månad på sex år). På årsbasis är arvodet nu 1 776 000 kronor.
Värt att notera är att statsministerarvodet år 1995 (alltså innan Sveriges inträde i EG/EU) låg på 65 000 kronor. På årsbasis var det 780 000 kronor.
När det gäller medianlönen bland löntagarna i Sverige (över 20 år och folkbokförda i Sverige 31/12) så var den för två år sedan 235 177 kronor/år. Det innebär att medianlönen bland löntagarna år 2011 var ca 13 procent av statsministerarvodet samma år.
När det gäller medianlönen i jämförelse med riksdagsarvodena november 2011, uppgick den till 34 procent.
År 2002 låg medianinkomsten på 214 000 kronor/år. Då var den 42 procent av riksdagsarvodet.
När det gäller fattigdomsgränsen (enligt EU-standard är det 60 procent av medianinkomsten) så innebär det att de som år 2011 hade en bruttoinkomst lägre än 141 160 kronor låg under (den relativa) fattigdomsgränsen.
Ett annat sätt att beräkna (den relativa) fattigdomen har redogjorts för på bloggen Storstad.
Enligt dessa beräkningar ”hade enligt regeringen drygt 12 procent av Sveriges befolkning en `låg ekonomisk standard´ år 2007. 1991 var motsvarande andel 7,5 procent. Fram till 2006 steg andelen fattiga till ca 10 procent, för att sedan – på ett enda år – göra ett skutt upp till 12,2 procent. Regeringen spår dessutom att andelen har fortsatt att öka under mandatperioden, så att den nu bör ligga på ca 13 procent.”
Av denna blogg framgår, att ”Den nuvarande regeringen bedriver en politik som tydligt gynnar de som redan har höga inkomster.”
Ett diagram (medtaget i en rapport gjord 2009 av en arbetsgrupp inom (S), (MP) och (V) inför valet år 2010) från Riksdagens utredningstjänst visar hur regeringens skattesänkningar har fördelats i befolkningen och utgående från statistiken slår arbetsgruppen fast, att: ”Den fjärdedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna har alltså erhållit nästan hälften, 49,2 procent av de borgerligas skattesänkningar. Den fattigaste fjärdedelen fick drygt 6 procent av pengarna.
Och hur var det nu med de `gamla´ och de `nya´ moderaterna? Ja, med moderaternas gamla politik skulle den rikaste halvan av befolkningen ha fått 72 procent av skattesänkningarna. Med de nya moderaternas politik, som understötts av mittenpartierna, har denna halva nu istället fått 80,6 procent av skattesänkningarna. De nya moderaternas politik är således ännu mer orättvis än de gamla moderaternas.”
För egen del uppgår för närvarande min arbetslöshetsersättning till 5 200 kronor/månad netto (6 920 kronor brutto). På årsbasis 62 400 kronor netto (83 040 kronor brutto) vilket alltså är klart under fattigdomsgränsen. Orsaken till att jag endast erhåller dessa korvören (en försumbar summa att bidra med till familjens försörjning vid de tillfällen då jag är ofrivilligt arbetslös) framgår av den ändring av paragrafen 27 a , som gjordes i regeringens proposition Prop. 2006/07:89 (Propositionen överlämnades till riksdagen torsdagen den 22 mars 2007).
Så här formulerar sig högerregeringen om detta sitt ändringsförslag:
”Vid beräkning av dagpenning för sökande som under ersättningsperioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret och för vilken ersättning lämnas under ytterligare en period skall beloppet vara minst det grundbelopp som lämnas inom arbetslöshetsförsäkringen. Denna beräkningsregel får tillämpas för högst två ersättningsperioder som följer direkt på en tidigare ersättningsperiod.”
Några invändningar från oppositionen (S, MP eller V) framgår inte att det har gjorts mot detta ändringsförslag, vilket kan tyckas anmärkningsvärt.
Ola Jordán